Äntligen ser det ut att bli lite bättre väder för cykling, med sol, värme och vårmys. Är inne i en tung period på jobbet med liite för mycket så jag är otroligt tacksam att jag har min passion i cyklingen. Det är just nu cyklingen som får mig att gå hem i tid och som får mig att verkligen koppla av, må bra och känna glädjerus i vardagen.
Jag har alltid sett mig själv som en landvägscyklist som ibland cyklar i skogen. Racern har varit det givna valet för mig, de givna fram tills nu. Nu känner jag mig kort och gott som en Cyklist! 🙂 Det slog mig häromdagen under en runda i skogen att jag faktiskt tycker det är lika roligt där som på landsvägen. Båda är lika tillfredställande och utmanande men på helt olika sätt!
Jag var på Vätternrundans MTB Camp Omberg för någon helg sen och det var verkligen den bästa helgen på länge! Galet rolig cykling och perfekt för en cykelnörd som mig som behövde jobba på tekniken i skogen!
Bananpause för grupp 1&2 vid västra väggar
De härliga människorna jag cyklade med hjälpte mig att jaga bort de hjärnspöken som klängt sig fast sen mina vurpor i vintras. Tack, nu är det kul på stigarna igen! Det är ju så mycket roligare att cykla tillsammans. Ni fick mig att våga lita på min egna förmåga och släppa kontrollen och bara åka med. (Inte kontrollen över cykeln förstås utan kontrollen över mitt egna lilla kontrollbehov 😉 ) Så Tack till alla som var med, särskilt till er i grupp 2 -Ni gjorde min helg!
Genom att se andras förmåga på stigen vågade jag tillslut lita på min egna förmåga igen. Grupptryck när den är som bäst!
Dagarna på Omberg innehöll förutom massor av cykling även inspirationsföreläsningar, trevliga middagar, häng i relaxen och otaliga små användbara tekniktips. Den djävulska blåsten som drev in från Vättern är nu ett minne blott! Att cykla på Omberg är något jag verkligen kan rekommendera, galet fina stigar och makalös utsikt.
Omberg bjuder på tuffa klättringar, stökiga partier med rötter och sten, fina skogsslingor och fartfyllda nerförsåk. Jag har bara passerat Omberg under halvvättern och då inte unnat mig ett stopp för insupa utsikten så det var härligt att kunna njuta av omgivningen!
Idag vet jag att jag klara mer än jag vågar och jag har fått tilltro till att min cykel faktiskt rullar dit jag har blicken. Lyft blicken och välj din linje
Känner att jag börjar bli säkrare i utförsåkningen, vågar släppa på mer fart men även att jag har blivit starkare i klättringarna. Jag har haft problem att ta mig uppför, antingen har framhjulet släppt och jag tippat bakåt eller så har bakhjulet inte fått fäste och jag trampat luft. Det är ju inte jätte roligt att behöva kliva av och gå upp, de tar på ett envist psyke. Klättringarna är fortfarande en utmaning för mig styrkemässigt men nu förstår jag hur jag ska positionera mig på cykeln för att i alla fall ha förutsättningarna att komma upp.
De som jag tycker är besvärligast nu är att fördela cykelturerna mellan mina cyklar. Hmm ja vet, det ju ett angenämt bekymmer! 🙂 Ska bli intressant att se om vinterns träning gett resultat nu när det snart är snart dags för ett återbesök och nya tester hos Dan Karlsson på Drivkraft. Det känns så men det återstår att se. Det är inte heller särskilt långt kvar nu till mina fyrtal i Vätternlopp och trots att jag har lite småpanik över milkontot, ser jag fram emot att starta min utmaning med MTB-Vättern den 9juni!
De var allt från mig denna gång men är snart tillbaka med ett nytt inlägg. Då kommer jag att dela med mig av de tekniktips som jag tycker har varit mest användbara för mig som relativt ny inom stigcykling. Så håll utkik efter nästa inlägg !
Till dess, ha de gott och cykla säkert!
// Madde
