Då var årets första lopp kört, Lidingöloppet MTB och trots lite missöden så är jag nöjd, gav allt jag hade och gick i mål på 3:13, en förbättring med 14minuter från förra året! Körde den långa sträckan, 63km i motionsklass.
Såg verkligen fram emot att få cykla loppet i år igen. Lidingö MTB är ett kul lopp trots att det inte är särskilt tekniskt. Jag har en hatkärlek för backar bjuder och loppet bjuder på en rejäl dos av mjölksyra och utmaningar ändå.
Jag laddar alltid genom att gå in i mig själv, min bubbla och fokusera och samla kraft. Riktigt skönt att starten går efter lunch så att man kan ta en lugn morgon, packa och äta frulle i lugn och ro . Bilade till Lidingö, tog ungrfär 1.5timme och jag kom fram med god marginal till start. Jag är totala motsatsen till en tidsoptimist, finns inget värre än att var sen och stressa.
Hämtade ut nummerlappen, strosade omkring på området, mumsade på en bulle, smörjde kedjan, pumpade däcken och gjorde mig redo att rulla till start. Drog i lite mer luft än jag brukar ha eftersom det är långa sträckor på asfalt/packade grusvägar. Kände mig nöjd och sprudligheten var åter på plats i kroppen och knoppen.
Älskar de spontana samtalen som sker där man står lite adrenalinstinn och väntar på att få rulla iväg.
Solen sken och stämningen var på topp i fållan. Kände på däcken igen och bestämde mig för att ändå pysa ur lite, men bara liiite. Och så pang, så släpptes vi iväg.
Min puls skjuts i höjde och jag försöker komma så långt fram som möjligt innan vi viker av från asfalten. Första kurvan, fasen inget bra grepp med bakhjulet. Gick jag på fälg? Tränger bort det och fortsätter. Första roten, genomslag. Jag släppte ur för mycket, fan! Jag fortsätter men grämer mig. Försöker avgöra om det är värt att stanna och fylla på, men vill inte stanna. Fortsätter trampa, det rullar trögt och jag får kämpa för att hålla upp farten. Vid andra vätskekontrollen stannar jag och trycker i mer luft. Bittert att behöva stanna men det stoppet tog ändå kortare tid än det skulle ta att byta slang om jag nu skulle fått punka. Vilket var överhängande med alla genomslag. Passade även på att fylla på vattenflaskan när jag ändå stod still. 25km avverkat, jag borde ha stannat tidigare.
Vilken skillnad lite luft kan göra, kändes som en helt ny cykel som faktiskt gav gensvar på transportsträckorna. Jag nötte på, slängde några uppmuntrande kommentarer till medcyklister efter banan och fick detsamma tillbaka. Vid 35km började vaderna krampa och det spred sig uppåt. Sänkte farten, petade i mig mer vätska och energi och ökade kadensen i ett försök att trampa ur krampen. Den släppte aldrig helt men jag lyckades hålla den hanterbar under resterade del av loppet.
Den sista milen den kändes, det var stundtals smärtsamt och jag funderade på hur jädra långt 10km vara?! Gick till slut i mål på 3.13 vilket jag får vara nöjd över.
Det var verkligen en härlig start på säsongen. Cykling i Strålande solsken, mjölksyra, trevligt arrangemang, utmanade bana, övervägande fler ”kommer vänster, tack” än de ohövliga ”håll höger” och goa hejarop längs banan. Och inte tala om det grymt goda maten efter loppet, den var verkligen grymt smaskig! En riktigt bra dag helt enkelt!
Nästa lopp som väntar är Skandisloppet i Uppsala nästa helg. Ska bli skoj och träffa Jenni och Tobias igen, var ett tag sen vi sågs nu.
Ha det gott och cykla säkert!
