Vilken härlig start på cykelveckan det blev och check på 3 av 4 vätternlopp! Jag klarade den första helgen och med en behaglig och go känsla genom alla tre loppen! Jag ska försöka summera etapp 1 av min utmaning innan jag börjar ladda inför Vätternrundan som går av stapeln om dryga 2 dagar. Som sagt 3 av 4 vätternlopp avklarade i helgen och jag är riktigt nöjd över min prestation. Här kommer min race report från första loppet under cykelveckan i Motala, Halvvättern 150km
Nu är det söndag morgon och jag vaknar tidigt, relativt utvilad. Bestämmer mig för att kliva upp och försöka ladda i god tid med en ordentlig frukost istället för att ligga kvar och dra mig. Gröt, ägg och ett glas resorb blev det i magen och ja, ett par koppar kaffe slank också ner.
Vid 9:00 möter vi upp teamet igen från In The Cold och blir riggade med kamerorna igen. 10:06 ska vi stå redo för att återigen denna helg rulla nerför startfållan mot ännu en målgång. Min tredje start på tre dagar, lite galen är jag nog allt! Jag, John och Jenni har tidigare cyklat tillsammans under lopp i Uppsala så jag kände mig trygg med att vi kunde dra jämt och få bra flyt. Dock var jag riktigt nervös inför detta lopp. Två gånger tidigare har jag känt att jag varit den som dragit ner tempot så pressen på mig själv inför detta lopp var hög, måtte jag inte tagit ut mig för mycket under tjejvättern. Starka pigga ben är vad jag vill ha, håller tummarna för att jag förberett mig tillräckligt.
Fram till Omberg var det tungt, motvind och inte inne i min andra andning än. Det började dra lite i ljumsken och ner mot höger lår och jag tillät mig för en sekund att tänka att det här kanske skulle bli loppet jag bryter om det blir värre. Men jag samlade tankarna, sköt bort alla hjärnspöken och som tur var släppte det i låret när jag ökade kadensen. Vi fick tillfälliga medhjälpare till gruppen ibland men större delen av loppet var de vi tre som cirkulerade i belgisk kedja. Backen upp för Omberg tog vi individuellt och återsamlades i nerförsbackarna mellan bergsluttning och ramslöksdoft.
Strax innan depån i Ödeshög blev vi omkörda av en stor klunga med en lika lång svans, vi la oss bakom och presenterade oss. Himlen öppnar sig och regnet vräker ner, tack gode gud för att vi har klungan framför oss. Jag stänger munnen, borrar ner huvudet och trampar på, då och då drar jag fingret över linsen i ett försök att se bättre. Varma vindar så regnet stör inte märkvärt, vi trampar på. Tyvärr bryts livesändningen ungefär här och lyckas inte få kontakt med oss igen. Något positivt var att ni slapp höra min mitt spontana ytrrande om den bilist som gjorde en av de mest respektlösa och farliga omkörning och efterföljande inbromsning jag sett längs vägarna. Värna om varandras liv och delad vägbana, ganska busenkelt egentligen!
Det bästa partiet på hela loppet tycker jag är den mellan Borghamn och Rök, fina vägar och lite trafik. Där emellan någonstans släppte vi klungan och formerade oss i vår lilla trio igen. Och därefter börjar vinden smeka oss varsamt i ryggen. Inget vi vågar prata högt om men vi njuter. Vi beslutar oss för att köra förbi alla depåer och trycka i oss den energi vi har med oss istället. Blir ett bra genrep inför Vätternrundan nästa helg. Ingen av oss har cyklat 150km i ett sträck tidigare utan att kliva av cykeln, gissa om vi kände oss starka!? Och för mig var det en särskild bedrift, inte för själva prestationen utan för att jag är känd för att ha en mycket liiiten blåsa. Lite kissnödig blev jag allt i höjd men Rök men de försvann efter en stund. Övervägde faktiskt om det var möjligt att kissa från/på cykeln men beslutade tyst för mig själv att det inte var värt ett försök! 😉 Hahah å såna tankar håller man väl bäst för sig själv va?
De sista milen ändrade vi taktik genom att vara framme och dra kortare tid och de gjorde att vi ökade farten en del, eller i alla fall så bibehöll den vi hade. Vi började känna oss lite slitna. Känslan när man ser Motala skylten är underbar, vetskapen att de går utför en bit och sedan är man snart i mål överträffar mycket. Vi pressar oss över mållinjen på 5 timmar blankt och de är vi absolut nöjda med. Men måste erkänna att det känns lite småbittert att inte hamna under fem timmar men det tar vi nästa år! Både jag och Jenni förbättrade våra tider med över 25min och John gjorde sin premiär på halvvättern.
Underbart att nå mitt personliga mål på 5 timmar och så hade jag också en tid att passa kl. 15.00 för en intervju i Studio Cykla. Kika på intervjun här (8:24 in i klippet).
Något jag lärt mig under helgen är att jag uppenbarligen behöver träna på höger och vänster 😉 skämskudde på den…kanske en bra idé att cykla med färgkodade armband eller tryck på mina cykelhandskar hädanefter. Någon som vet om det finns?! Men helt seriöst, har tydligen stora problem med det när jag cyklar, förlåt för förvirringen!
Tack Jenni och John för en grym tur runt halvvättern, ni är underbara vänner att cykla tillsammans med!
Å vipps så var första helgen i Motala över. I skrivande stund är det lite mindre än 2 dagar kvar tills jag, John och några av hans vänner från Örnsköldsvik står i startfållan 01:52 natten till lördag för att cykla turen runt sjön. 300km senare kommer vi utmattade men glada passera mållinjen. Eftersom det gick så bra på havvättern börjar nu tankarna om nya tidsmål snurra.
Jag har fortfarande fyra målgångar i sikte, då fyrtal i vätternlopp är målet för året! Uppladdning VR 2017 pågår…
Cykla säkert så ses vi snart i Motala!
// Madde
Återigen, stort tack till Dan Karlsson på Drivkraft som lagt upp min träning hela vägen fram till nu, utan din hjälp hade det inte gått så här bra!
