Varje nyårsafton en stund innan tolvslaget summerar jag alltid året som varit, vad jag gjort och vad jag fått uppleva. Jag skriver ner mina tankar kring vad jag lärt mig och vad jag behöver fortsätta jobba med för att utvecklas.
När jag är klar med tankarna kring det som varit blickar jag framåt och sätter nya målbilder för året som kommer. Denna stund kan vara väldigt känslosam för mig, känner glädje för alla fantastiska stunder jag upplevt, tacksamhet för de människor jag mött och som lämnat avtryck. Men de kan också vara en stund av ångest och sorg för det jag inte lyckats uppnå, de jag behöver förändra och för det jag måste släppa. Men andra ord är det en stund av insikter innan de nya året ska ringas in.
Jag tänkte ta en stund och blicka tillbaka till mitt cykelår 2017. Ett år som på alla sätt varit helt fantastiskt. 2017 var året jag tog cyklingen och träningen till en ny nivå genom en målinriktad och smart träning med hjälp av Dan Karlsson och också året som stigcyklingen rullade in för att stanna i mitt cykelhjärta.
De finns några tillfällen som särskilt kommer upp i minnet när jag tänker tillbaka. Ja bortsett från alla timmar och milen som jag upplevt i vardagen på väg till de stora händelserna.
Det första är helt klart Vätternrundans MTB camp på Omberg i våras. Det går det inte att tänka på Omberg utan att tänka vind eller rättare sagt storm! Fy satan vad vi fick slita, särskilt första kvällen för att ta oss hem till middagen! 🙂 Cykelmässigt tycker jag att jag utvecklade min teknik oerhört mycket under just den helgen, den gav mig grunden till det självförtroende jag behövde för att våga i skogen på egen hand efteråt. Minnesvärd och härlig helg med go stämning. De bästa av allt, de kommer ett nytt MTB Camp på Omberg i april!
Lidingö MTB 63km, mitt första MTB lopp som gav mig en rejäl självförtroendeboost. Var verkligen nöjd över min insats efteråt. Ingen tekniskt bana men mjölksyresprutande backar som utmanade rejält och som satte pannbenet på prov. Fick en fin helg tillsammans med nya bekantskaper från lägret på Omberg.
Tacksam för dagarna i Klövsjö där cyklingen varvades med vandring. Kul att kunna åka iväg med vänner som inte cyklar och få härliga dagar tillsammans men ändå få tid till cykling. Fantastiska vyer och minst lika minnesvärda backar,pust! Inte varje dag jag har sällskap av renar på vägarna när jag cyklar!
Många fina minnen men inget som slår upplevelserna under cykelveckan i Motala där jag kämpade mig igenom alla fyra vätternlopp med ett leende på läpparna. Började med MTB Vättern som sög musten ut mig och jag började fundera om jag skulle vara redo för tjejvätten morgonen efter. Men med pigga ben och kamera på huvudet hittade jag tre fantastiska kvinnor på vägen mot Vadstena som gjorde min dag. Vi hade verkligen riktigt roligt tillsammans med skönsång och glädjerop hela vägen hem till Motala igen. Tack igen för den upplevelsen tjejer!
Med grym energi från tjejvättern startade jag mitt tredje lopp den helgen tillsammans med John och Jenni. Lättheten och styrkan jag och Jenni känt under ett lopp några veckor tidigare höll i sig och vi cyklade 150km utan stopp för första gången alla tre. Fasen va starka vi var, genom blåst och ett å annat skyfall! 🙂
Vätternrundan, ja sen har vi den härliga, utmanande, skrämmande och fruktansvärt långa Vätternrundan. Avslutade mitt fyrtal i underbart väder och med en kropp som inte svek. Hade en dröm att komma under 12h och de klarade vi med råge, underbart!
Känslan när man rullar över mållinjen i Motala efter alla timmar på sadeln är något helt obeskrivligt, en smältdegel av känslor som frigörs. Känslor man byggt upp långt längre än de cyklade 30milen och som får en att komma tillbaka år efter år. Kan bäst beskriva det som känslan när man fött barn. När det lilla livet väl ligger på magen är timmarna av genomliden smärta som bortblåst och man kan tänka sig att göra det igen. Ja, nu är det ju inte riktigt så att jag jämför Vätternrundan med att föda barn men jag tror ni förstår hur jag tänkte här.
Det mest udda cykelminnet är helt klart cyklingen i Dubai. På hyrcyklar och i gassande sol cyklade vi genom öknen på en väg enbart för cyklister. Av ren vana höll jag mig så nära kanten som möjligt trots att jag hade en hel fil till godo. Jag fick för första gången uppleva hur värme kan påverka kroppen negativt. Hade några km kvar hem och vattnet tog slut, Garmin visade 40°C och jag började få frossa och pulsen låg stadigt i zon 5. Sänkte farten i ett försök att få ner pulsen men det hjälpte inte, hjärtat bultade och jag frös. Det var en rätt läskig upplevelse men en nyttig sådan. Träning i värme ska man inte ta för lätt på.
Färskast i minnet och årets sista utmaning var 8timmars lagtävlan under Vättern Bike Games i september. Vätternrundan vet verkligen hur man ordnar ett evenemang. Grym helg på Duntis som avslutades med en minnesvärd oktoberfest på torget i Motala! Absolut ett lopp vi ska köra igen!
Gjorde också debut som MTB-instruktör för Aktivt Uteliv. Nybörjarturerna med alla deltagarna har verkligen förgyllt mina söndagar den här säsongen. Tack Per för att du gav mig möjligheten och tack alla som cyklat tillsammans med mig, det har varit riktigt roligt! Jag kan lova att jag lärt mig minst lika mycket om inte mer än er under kurserna.
Tack Sandra för alla roliga stunder både längs vägarna och i skogen, ser fram emot en ny säsong. Tack Mikael för att du fått mig att känna mig trygg i skogen och när jag gjort det också vågat lite mer. Tack Jenni, alltid fantastiskt kul att cykla lopp med dig. John, tack för ännu en trevlig och utmanande Cykelvecka tillsammans! Vätternrundan, tack för året som varit, för all er support och att jag får vara den stolta ambassadören som jag är. Tillsammans fortsätter vi sprida cykelglädje 2018!
Det jag tar med mig in i 2018 är att jag klarar mer än jag vågar och när jag är modig så lyckats jag oftast! Vilket gäller både generellt i livet med och på cykeln.
Ha de gott och Cykla lugnt!
// Madde
