Blogg

Min första Vätternrundan 300km

Eftersom att det nu pågår en tävling  där det bästa minnet från Vätternrundan, Halvvättern, Tjejvättern eller Mtb-vättern har chans att vinna en jacka från Craft så tänkte jag dela en hel vätternrunda, nämligen min första.

Optimist in i det sista

Jag skulle åkt min första Vätternrundan redan 2012 men fick ställa in pga en riktig förkylning. Det var bara vänta ett år och göra sin premiär året efter i stället, 2013. Mattias Reck, dåvarande förbundskapten, satte ihop ett gäng som skulle göra ett rekordförsök. Det hela skulle genomföras i Hjärtebarnsfondens färger, för välgörenhet alltså.  Dåvarande rekord var 6.37 och satt av Bäckstedt, Stevenson, Gingsjö och några till ett par år tidigare. Det kändes just då som en bra ide att åka med där, vore ju ”coolt” att kört Vätternrundan på en rekordtid. Tankarna på att det kanske skulle bli övermäktigt och att bara, som det med tiden visat sig, den yppersta sverigeeliten klarar att köra på tider under 6.45 var inget som gick genom huvudet. Friskt vågat, hälften vunnet!

Hela gänget innan start

Hela gänget innan start


Galet fort !

Uppladdningen bestod av att på fredagen jobba som funktionär i starten 06.00-23.00 vilket kanske inte var helt optimalt inför en sådan satsning. Rullade upp till starten på lördagsförmiddagen, kände redan då att gårdagens arbetspass satt som ett smäck i benen, timmerstockar! Men positivt tänkande, det släpper nog och kommer gå fint. Vi rullade ut från Motala strax efter 10. Så fort vi kom ut på vägen mot Vadstena skruvdes tempot upp ordentligt. För att komma in på 6.37 eller bättre krävs en snittfart på 47-48km/h. Redan efter några kilometer och ett par förningar skrek benen, kände direkt att detta går inte. De positiva tänkarna försvinner med ljusets hastighet när den känslan infinner sig efter 5 av 300km. Fick nästan omgående stå över dragjobbet, satt bakom alla starkingar med mina timmerstockar och tyckte fortfarande att det gick galet fort. I backarna efter Jönköping fick jag släppa gruppen. Rullade med några olika grupper i lugnare fart ”hem”. Kom in på 7.21 vilket är en ok tid runt sjön ändå. Delar av Hjärtebarnsgruppen, 7-8st tror jag, körde in på tangerad rekordtid 6.37. Att det bara var 7-8st kvar in i mål visar tydligt att det är extremt tufft att åka på dessa tider då väldigt många elitcyklister fick vika ner sig.

Rullar iväg, här är jag fortfarande med !

Starten, här är jag fortfarande med !

De starka kört fort, här är jag bort för länge sedan.

De starka kör fort, här är jag borta för länge sedan.


Efterklok

Med facit i hand så var det bara naivt och dumt att tro att jag skulle klara detta. Tittar man på vilka cyklister som kört under 6.40h så är det bara den absoluta sverige-toppen på landsväg som möjligtvis mäktar med det. Den kapaciteten besitter jag absolut inte! Jag har lyckats bättre på mina tre senare Vätternrundor och det är bytydligt trevligare att åka i ”rätt” sub-grupp sett till sin egen kapacitet. Och det både för egen del och sina kompisars del. Kommer senare skriva några rader om dessa ”rundor” också.

Äntligen i mål dock inte så nöjd...

Äntligen i mål dock inte så nöjd…

 

————————————————————————————————————————————————————
Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium och Thule.

Elitmotionärens vardag

//AMBASSADÖR HALVVÄTTERN (med flera) 2017// Pappan, maken, Motalasonen ... och elitmotionären, som återupptog cyklingen för ett par år sedan efter ett tioårigt uppehåll. Ska i sommar cykla tre lopp under cykelveckan – som minst. Det kan bli MTB-Vättern också. Tävlingscyklade fram till 20-årsåldern, men tog mig upp på cykeln igen som rehabträning efter en ryggoperation. Då fastnade jag åter för både träningsformen och sporten. Som ambassadör ska jag dels ge mina tips på hur man kan förbereda sig inför Vätternrundan, dels se hur man kan få ihop sin träning med vardagslivet.