Höga krav och förväntningar fick Daniel Sötterman att cykla in i väggen. Kraven byttes ut mot mål och cyklingen blev njutningsbar igen.
– Kravlösa rundor med kaffe och fika på vägen. Det är så cykling ska vara har jag upptäckt, säger han.
När knäna inte höll för fotboll hittade Daniel Sötterman cyklingen som han föll för direkt. Genom Facebook-kontot ”DS Biking – En blogg om mountainbike” har han hela tiden skrivit om sina lopp och rundor.
– Jag tyckte att det var jätteroligt att cykla. Till en början var det landsväg, men så småningom började jag cykla MTB. Jag tycker om att komma ut i naturen och få upptäcka saker som man annars aldrig hade fått se, säger han.
Cyklandet utvecklades till något mer än bara en hobby och Daniel började tävlingscykla. Samtidigt arbetade han på en destruktiv och stressig arbetsplats.
– Jag har mått bra av att komma ut på cykeln, men samtidigt ställt höga krav på mig själv både under träning och tävling. Det blev en ond cirkel, jag hade sömnproblem och ångest och förstod att något var fel.
I augusti förra året klarade inte kroppen mer och Daniel gick in i väggen. Det blev ett par månaders uppehåll från cyklingen innan en klubbkamrat tog med honom på Karlstad XC. Då kom vändningen och han förstod att han kunde må bra på cykeln igen.
– Jag lovade mig själv att åka dit utan krav. Jag skulle njuta av loppet. Den känslan jag hade på den tävlingen har jag inte haft i hela mitt liv. Jag kände att det var starten till att kunna njuta av cyklingen igen, som det var i början, säger Daniel.
– Sedan har det blivit några kravlösa motionsrundor, både i naturen och på trainern i källaren. Då har det inte handlat om att jaga tider och siffror. Det är motion, inte träning och jag ska må bra. Jag har en lång väg tillbaka men nu vet jag vad jag ska arbeta med och cyklingen kommer att vara en stor del av min väg tillbaka.
Daniel är säker på att det finns många som befinner sig i liknande situation. Och det bästa tipset han har är att känna efter i kroppen om något är fel.
– Är det något som är fel så bör man trappa ned. Man kan ha mål, men man ska akta sig för att ha höga krav och förväntningar som motionär. Det tror jag är en stor del. Det gäller också att vara vaksam på hur kroppen reagerar och skulle man känna att det har gått för långt får man inte vara rädd att söka hjälp.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat
Daniel Sötterman
Ålder: 38 år.
Bor: I Arvika.
Intressen: Cykling, familj och att måla.
Cykelklubb: Åmotfors IF.
