I reportageserien Jag och min cykel möter vi kända personer som berättar om sin relation till sin cykel och cykling i allmänhet. Den här gången har turen kommit till artisten Stiko Per Larsson.
Stiko Per Larsson är en låtskrivare och artist från Dalarna, vars musik kan beskrivas som en blandning av rock och folkmusik. Han har släppt fem album och fyra EP:s – den senaste så sent som i slutet av april.
För tionde året i rad tog Stiko Per i våras sin gitarr på ryggen och gjorde en vandringsturné, där han spelade i de städer och byar han passerade till förmån för SOS Barnbyar. I år var sträckan 100 mil från Sundsvall till Leksand. Under turnén gjorde Stiko Per 40 spelningar på 40 dagar. Årets turné samlade in över 340 000 kronor och sammanlaget har hans vandringsturnéer dragit in över en miljon kronor till SOS Barnbyar.
Ålder: 37.
Bor: Insjön, Leksands kommun.
Familj: Blivande fru, en son och två bonusbarn.
Inspireras av: ”Människor i min omgivning som gör storartade, oväntade saker – det lilla extra.”
Cykel: ”En Maraton. Det är en familjecykel, med tre växlar, barnsadel, korg och hela köret. Jag har haft den i ett par år.”
Mitt favoritcykelställe: ”Det är väldigt fint runt omkring Leksand där jag bor. Här är det magi överallt, med sjöar att bada i och uråldriga byvägar. Man skulle kunna cykla omkring här i veckor.”
Cykelminne: ”När jag som tonåring cyklade från Leksand till Falun med en barndomsvän. Det var en utopisk tanke att vi skulle klara av det. Fem mil genom skogar, uppför och nerför berg. Men vi bestämde att vi skulle genomföra det, och det tog åtta timmar. Det var min första långtur där jag kunde röra mig framåt på eget bevåg och speciellt att kunna förflytta sig från en stad till en annan. Efter det fick man känslan att man klarar vad som helst.”
Relation till cykling: ”När jag var barn cyklade jag överallt: för att bada, hälsa på kompisar eller köpa godis. Tjusningen är ungefär samma som när jag vandrar. Man får uppleva natur och vägar på ett annat sätt än när man åker tåg eller bil. Man präglas av omgivningarna och dofterna och hinner ta in alla intryck.”
Text: Pierre Henriksson
Foto: Lina Rörvall
