Debuten av Vätternrundan blev ett misslyckande. Sara Lantz bröt efter tio mil. När hon två år senare lyckades ta sig runt hela loppet firade hon med en stor tatuering. Vättern och en stor cykel pryder numera ena vaden.
För fyra år sedan fick Sara Lantz för sig att cykla Vätternrundan. En racer införskaffades och mil efter mil samlades i benen. Efter 120 mil stod hon på startlinjen till sitt livs första Vätternrundan.
– Även om kroppen var förberedd, var jag inte redo mentalt. Jag hade inte självförtroende nog att klara loppet, minns Sara, som bröt loppet när hon nådde depåstoppet i Jönköping.
Men med jädrar anamma kan man klara mycket. Två år senare stod Sara återigen på startlinjen, den här gången med Ride of Hope-gänget och alla 30 mil klarades galant.
– Det var en seger över mig själv. Jag hade sagt att om jag klarade skulle jag låta tatuera något som visade att jag hade fixat det.
Sagt och gjort. Motivet blev Vättern – med Visingsö som är hennes hemadress inritat – och över det cykeln som användes under loppet.
Har du fått många kommentarer om tatueringen?
– Massor, det blev en liten snackis i mitt cykelgäng. Och nej, jag har aldrig ångrat mig!
Och loppet gav mersmak. I fjol följde hon upp med att cykla Vätternrundan igen och i år firar hon med en trippel: Tjejvättern, Halvvättern och avslutningsvis Vätternrundan.
– Cyklingen ger mig så mycket; vänner, träning och inte minst, självförtroende.
Text: Karin Spjuth
Foto: Karin Spjuth och privat
