En tuff start med en blåsig Vätternrundan hindrade inte Oscar Olsson. 18 timmar och 33 minuter efter starten i Motala gick han i mål med sin superklassiker. Och blev historisk som den snabbaste någonsin.
– Det känns ashäftigt. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra till att utmana sig själva efter sina förutsättningar, säger han.
Det tidigare rekordet har stått sig i tolv år. Men i helgen rök Andreas Lindéns rekord från 2010 på en så kallad superklassiker all världens väg. När Oscar Olsson gick över mållinjen på den sista etappen hade han en dryg timme till godo. Något han inte trodde under den blåsiga inledningen av utmaningen.
– Vätternrundan blev så mycket tuffare än vad jag hade tänkt. Jag cyklade med Team Mustasch, men valde att släppa gruppen strax innan Hjo. Jag slet för mycket i sidvinden och trodde att det skulle komma en ny sub-grupp strax bakom. Men de låg visst 30 minuter efter, säger Oscar.
– Jag fick därför cykla solo i omkring tio mil, och fick för första gången uppleva det som många andra gör – att cykla ensam under Vätternrundan. Jag ska inte sticka under stol med att jag fick lite panikkänsla och såg minuterna springa i väg.
Kyligt under rullskidsloppet
Men i mål kom han – trots att det också blev en vurpa på slutet. Och då väntade helikoptern till nästa etapp, Vansbrosimningen.
– Jag försökte vara effektiv och metodisk i mitt arbete. Jag hade bra flyt därifrån och allt annat gick enligt plan, eller bättre.
Den största utmaningen under de tre resterande loppen var kylan – med så lite som två plusgrader under vissa delar – på rullskidsloppet mellan Sälen och Mora.
– Att komma från cykling och simning till två plusgrader får vem som helst att frysa. Men jag fick helt enkelt äta och dricka för att hålla mig varm, säger han.
Oscar Olsson: ”En fantastisk känsla”
När löpningen återstod låg han så pass bra till tidsmässigt att han var säker på att slå det gamla rekordet – om han bara kunde springa hela vägen.
– Visst var det stelt i kroppen och jag hade lite smärtor här och där, men jag kom in i det ganska fort och kände snart att det här kommer att gå. Det var en fantastisk känsla att inse att jag skulle nå det mål vi hade satt upp. Att oavsett vad som händer framöver kan ingen ta ifrån mig detta, något jag kan vara stolt över och bära med mig resten av livet.
Sluttiden blev 18 timmar och 33 minuter, vilket innebar rekord med en timme och 13 minuter.
– Det känns ashäftigt att vara historisk. Så mycket tid och planering som har lagts ner i det här projektet – både från mig och andra. Det går inte att beskriva hur tacksam jag är för alla som har varit engagerade i mig för att jag skulle lyckas. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem ordentligt.
Hur känns kroppen efter en sådan här prestation?
– Faktiskt helt okej. Jag är positivt överraskad. Samtidigt, om man tränar mycket blir man bättre på att återhämta sig också.
Vad drar du för lärdomar av det här projektet?
– Just vikten av samarbete och planering. Något som också går att relatera till livet i stort. Vad man kan klara av om man verkligen står bakom något och vad man kan göra tillsammans.
– Jag ville också visa för mig själv och för andra hur fantastisk kroppen är och vad den kan göra. Förhoppningsvis kan jag också inspirera andra till fysisk aktivitet och till att utmana sig själva efter sina förutsättningar. Att dessutom få göra det genom så fina evenemang som Vätternrundan, Vansbrosimningen, Vasaloppet och Lidingöloppet känns otroligt bra.
Ska fokusera på vila, familjen och sommaren
Även om cyklingen under Vätternrundan var tuff, minns han i efterhand tillbaka på den delen av superklassikern med värme. Inte minst vissa sträckor.
– Den bästa delen är nog den böljande sträckan längs Vättern efter Gränna. Att få dela de vyerna och den glädjen man känner med personer som känner exakt samma sak som en själv – det är väldigt häftigt. Då blir cykling en riktig lagsport och det är det jag mår bäst av.
Ett stort projekt har gått i mål. Och nu väntar andra prioriteringar för Oscar Olsson under en period.
– Nu känner jag att kroppen ska få vila och jag ska njuta av sommaren med min flickvän, son och vänner. Sedan är det fokus på Vasaloppet i vinter, där jag siktar på topp 150–200. Det ska bli jättekul och jag tror att det blir bra att fokusera på endast en idrott under en period.
Men han erkänner också att det inte är omöjligt att han ger sig på ett försök att slå sitt eget rekord på superklassikern framöver.
– Det får vänta ett tag, men man vet aldrig…
Text: Pierre Henriksson
Foto: Otto Norin, Tor Rauschenbach
