Se upp i backen – för finska attacken!
Här kommer nämligen Marko ”Markoolio” Lehtosalo. På väg mot En Svensk Klassiker.
Han klarade Vasaloppet. Med nöd och näppe. Nu ger han sig i kast med Vätternrundan. Hur det artar sig återstår att se.
– Jag vet bara att det kommer att bli ett långt lopp, säger Markoolio.
Fartfylld underhållare med mängder av hits, skådespelare i tv och på teaterscenen, musikalartist, Let´s Dance-vinnare, programledare, radiopratare. Plus en hel del annat. Marko Lehtosalo har hunnit med otroligt mycket sedan det där stridsropet ”finska -attacken” kanaliserades i landsplågan ”Vi drar till fjällen”. Mången glad och påstruken afterski-besökare har skrålat låttexten för full hals. Med nämnda skivsuccé, som var hans andra efter debutsingeln ”Sommar och sol”, blev den Finlandsfödde stockholmaren under åren 1998 och 1999 Markoolio med hela svenska folket.
Värsta hysterin har numera lagt sig, men Markoolio är alltjämt vida populär. Tack vare sitt glada och okomplicerade sätt, med garvet alltid nära till hands, har han rotat sig för gott i våra hjärtan. Hitparaden som fortsatt med bland annat ”Mera mål”, ”Ingen sommar utan reggae” och ”In med bollen” är fastetsad i hjärnkontorets musikhörna. Vilket bevisas gång på gång vid hans uppträdanden runt om i landet.
– Ja, låtarna funkar fortfarande. Det är jättekul, resonerar han.
”Finska attacken” har för ögonblicket även en annan innebörd. Markoolio brast ut i sitt bevingade uttryck första söndagen i mars. I en tv-intervju i Evertsberg. Resten förstår ni själva. Precis. Attacken är i år riktad mot En Svensk Klassiker. Vasaloppet blev lika med Markoolios inledande fjärdedel i detta ansträngande projekt. Och snart vankas Vätternrundan. Nedräkningen är inne i slutfasen. Loppets 30 mil inger respekt.
– Det kommer att ta sin tid, förmodar han och fortsätter:
– Jag har blivit förvarnad att inte ta det för lugnt i kontrollerna så att man slappnar av och stelnar till. Jag ska försöka riva av det och hålla ångan uppe. I Vasaloppet jagades jag av repet. Det gjorde att jag pinnade på. Det är tanken nu också.
Men mångsysslaren är ändå inställd på ett halvt dygn på sadeln. Han säger med ett skratt:
– Sub 12 skriker jag innan jag sticker!
Vasaloppet blev exakt en sådan dryg historia. Tolv timmar och två minuter. Med skidor och stavar i stället för pruttomobil, som rollfiguren Doktor Mugg hade som fordon i Dasseberg, var målportalen i Mora inte i sikte förrän vid 20-tiden.
– Jag var bland de sista. Under de avslutande etapperna försökte jag hänga på folk med pannlampor, men de var snabbare än mig. Bitvis var jag själv i mörkret, berättar Markoolio.
Men kvällsslitet i dunklet uppvägdes av ett ljust ögonblick.
– Känslan när jag kom ner till Eldris, som är sista kontrollen, var häftig. I det läget visste jag att det inte kunde dras något mer rep, att det var lugnt, att jag skulle klara det, konstaterar han och medger villigt:
– Då kom tårarna faktiskt. Så starka var känslorna jag hade. Jag hade skidat i mer än elva timmar. Det var så jävla skönt att veta att jag fixar det här nu!
Hur orkade du distansen ut?
– Jag är ganska tjurig av mig. Jag gjorde lumpen som kustjägare i Finland när jag var 22. Det enda jag intalade mig är att allting har ett slut. Så det var bara att trycka på. Jag hade ont i knäna, händerna var fulla av blåsor, armbågarna, nacken och ländryggen värkte. Men jag tänkte: ”Kan jag fortfarande ta mig framåt – då är jag inte helt trasig än!”
Men kroppen protesterade länge efteråt. När Cykla gör intervjun med Markoolio – i senare delen av april – lider han fortfarande av vissa sviter.
– Jag är rädd för min nacke. Jag har inte återfått full känsel. Och det där lär jag få ta hänsyn till i min träning. Jag har fått lära mig hur viktigt det är att belasta rätt, att fördela tyngden på pedalerna, styret och rumpan. Det handlar om att nöta rumpan hela tiden så att den inte går sönder när det väl blir dags, konstaterar han.
Förmår Markoolio att följa träningsschemat från Motalabekante Micke Thorén (vd på En Svensk -Klassiker) har han 90 mil i benen inför Vätternrundan. Vis av erfarenheterna från Vasaloppet vet han vad rejäla förberedelser betyder.
Avslutningsvis. Du har sjungit om fotboll, skidåkning, ja, till och med om pendeltåg. Frågan är: när gör du en låt om cykling?
– Det undrar jag med, haha. Jag kanske bakar ihop alla grenar i En Svensk Klassiker. När jag fixat alla fyra, och är färdig med dem, då ska jag försöka göra en låt!
Text: Per Gustafsson
Foto: United Stage Artist AB
Texten är också publicerad i Cykla 3/2016.
Markoolio
Född: 1 januari 1975 i Lahtis i Finland.
Yrke: Artist.
Bor: Värmdö.
Familj: Fru Jessica, barnen Moa, Melker och Majken.
Populära tv-roller: Dr Mugg, Tyke Mörbult i ”Hem till Midgård”, pappa Drak-Olle i ”Familjen Rysberg”.
Studioalbum: ”Sticker hårt” (1998), ”Dikter från ett hjärta” (1999), ”Tjock och lycklig” (2001), ”I skuggan av mig själv” (2003), ”Värsta plattan” (2007), ”Jag är konst” (2008), ”Jag är Markoolio” (2012).
Har på gång: Radiopratare Rix MorronZoo på Rix FM, spelar in andra säsongen av ”Familjen Rysberg” för SVT Barnkanalen i juni, ska fullborda en En Svensk Klassiker, åkte Vasaloppet i mars, nu står Vätternrundan på tur.
