Han har inte den ultimata cykelkroppen. Har aldrig cyklat racer tidigare. Och kommer (troligtvis) inte att raka benen. Pannbenet däremot – det sviker inte Kalle Zackari Wahlström.
– Är man stark så är det lättare att trampa på, säger träningsprofilen inför sin Vätternrundanstart.
Kalle Zackari Wahlström brinner för rörelse. Mycket på grund av att han inte förstod hur viktigt det var när han själv var ung och kom upp i tonåren.
– Jag ville bli vuxen och festa, och röka. Men nu önskar jag att jag hade kommit på hur lätt det är att röra på sig. Då hade mitt liv kunnat vara annorlunda, säger han.
Nu har det dock blivit annorlunda. Festandet är bortbytt mot familjeliv, och träning.
Dessutom är han starkt engagerad i frågan om att få andra att röra på sig. Särskilt barn och ungdomar. För några år sedan fick vi bland annat se honom i SVT-serien Gympaläraren, där han återvände till sin gamla högstadieskola för att peppa eleverna att ändra deras syn på fysisk aktivitet. Något som visade sig vara en stor utmaning.
– Med barn handlar det om att vara med dem, fråga och tjata. Vuxna vet om att de behöver röra på sig för att må bra. Många ungdomar har däremot inte förstått det, utan det roligaste är att sitta med telefonen och då gör man det. Men det finns ingen quick fix, utan alla måste tänka på det. Vi måste främja rörelse överallt, säger han och fortsätter:
– Många tänker kanske sport, men det passar inte alla. Det gör det inte för alla vuxna heller. Förr lärde man sig engelska i skolan och att springa hemma genom att vara ute och leka. Nu lär sig barnen i stället engelska på egen hand, men inte att springa. Och tyvärr är skolan fortfarande utformad efter det gamla sättet.
Det märks att det är ett ämne som engagerar Kalle Zackari Wahlström. Och han betonar ständigt att orsaken till det är hans egen upptäckt av hur härligt det är att hålla i gång.
– Jag måste träna för att må bra, annars blir jag galen. Det behöver inte vara hård träning heller, utan det kan vara att jag cyklar för att transportera mig. Hemma har jag till exempel en lådcykel. Mina barn tycker inte om att cykla, så då får de sitta i lådan medan jag blir trött. Det är otroligt härligt och ett skönt att sätt att röra på sig, i stället för att komma fram och svära för att man har suttit i massa bilköer.
Till skillnad från sina egna barn gillade Kalle själv att cykla som liten.
– Jag växte upp landet och hade tre kilometer till bussen, så jag cyklade otroligt mycket. Ja, det var det jag gjorde kan man säga – min största hobby. Vi hade bara grusvägar hemma och jag minns att mina föräldrar fick skjutsa mig till Ösmo någon mil bort för att jag skulle få cykla på asfalt. Det var så skönt.
Cykelerfarenhet finns alltså. Men någon racer har han inte suttit på – åtminstone inte när intervjun görs i slutet av april. Och bara en och en halv månad senare är det dags att cykla 30 mil runt Vättern. Hur ska det gå?
– Det känns faktiskt ganska ångestladdat just nu i och med att jag inte har fått min racercykel än. Men vi är fyra stycken som gör det tillsammans, så vi har vår ångest ihop i alla fall, säger Kalle och skrattar.
– Kruxet har varit att vi är så långa, 190 och 95 kilo allihop ungefär, inga cykelkroppar direkt. Vilket har gjort att det har varit svårt att hitta cyklar som passar. Men det känns spännande ändå. Det verkar som att vi kommer att dra nytta av att vi är ett gäng.
Vätternrundan är den andra delen av kompisgängets Klassiker, som i sin tur kan kallas uppvärmning inför en, vad man kan förmoda, ännu större utmaning.
– Det var några som hörde av sig och undrade om jag ville köra Nordic Islands Adventure Race i augusti. Där ska man i lag cykla, simma, paddla, springa från Stockholm till Åbo – oavbrutet i sex dygn. Då tänkte vi att Klassikern kunde vara ett bra sätt att hålla uppe träningen. Samtidigt är det bra med delmål under året, så det här blir lite uppvärmning inför det.
Vasaloppet gick undan i vintras. Kalle kom in på sju timmar och 26 minuter, trots att han fick åka på egen hand sedan gruppen splittrades redan i första backen och möttes först vid mål. På Vätternrundan ska de hålla ihop.
– Vi har sagt att vi ska komma på tre samtalsämnen var, så att vi har något att snacka om under tiden.
Ni ska vara ute ganska länge? Det kanske behövs fler än så…
– Haha. Ja, vi kanske får komma på lite fler. Jag vet ingenting om hur lång tid det ska ta. Jag pratade med någon som frågade om tidsmål. Jag hade ingen aning. Men tio timmar låter som någon sorts magisk gräns. Särskilt för mig som är noga med siffror, det vore inte kul med tvåsiffrigt. Den tiden är nog ungefär som jag, lite snabb och vanlig.
Vad har du för känslor annars inför loppet?
– Jag känner mig ganska bra tränad, men sedan vet man aldrig. Som med alla långdistanssporter är det noga med grenspecifik träning, medan jag mest tränar annorlunda saker. När jag har gjort sådana långa grejer tidigare så vet jag att det har blivit jobbigare med skavsår. Och med Vätternrundan kan jag tänka mig att det blir otroligt mycket jobbigare, säger han och fortsätter:
– Det handlar mycket om att vara van vid att ha ont. Är man stark så är det lättare att trampa på, då kan man ligga på lägre procent av sitt max. Så jag kommer nog att ha mycket nytta av min styrketräning.
Även om han säger sig ha ångest, så ser han fram emot att ta sig ut på cykeln – när den väl kommer.
– Det känns spännande. Särskilt att få komma ut i naturen den här tiden på året. Att få komma till ställen som man inte kommer till annars. Att se saker från cykeln är stor skillnad jämfört med bilen.
Även om cyklingen som sådan lockar, finns det andra delar av sporten som inte är lika lockande för honom, menar Kalle.
– Cykling känns som en så otroligt fåfäng sport, där allt måste vara på ett speciellt sätt. Jag gjorde ett program tillsammans med Calle Friberg (MTB-stjärna) där han coachade mig i cykelcross för några år sedan, och då fick jag lära mig allt. Om hur man skulle stå vid cykeln, vilka kläder man skulle ha – och att man skulle raka benen…
Har du gjort det än då?
– Nej. Än så länge är det ju en tid kvar till Vätternrundan. Samtidigt tror jag inte att det spelar så stor roll för vindmotståndet, så det blir nog så att alla andra cyklister får stå ut med mina håriga ben, säger han och skrattar.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Maria Östlin
Kalle zackari wahlström
Ålder: 37.
Bor: Radhus i Skarpnäck.
Yrke: Programledare.
Familj: ”Fru Britta och två barn, Glenn, 12, Essa, 2. Och tre hundar.”
Intressen: ”Jakt och träning.”
Dold talang: ”Jag är bra att fånga saker, som bollar eller något som flyger ut ur skåp. Jag vet att jag kommer att fånga det, så jag blir inte ens uppstressad.”
