Totalt 70 dagar med stopp på 40 orter. Kors och tvärs över hela Sverige, från Kiruna i norr till Smygehuk i söder. Allt till stöd för neurologiska diagnoser.
När Jenny Ljungbergs cykeltur genom landet slutar i Stockholm den 16 oktober har hon trampat över 300 mil.
– Egentligen vill jag inte sluta. Jag har alltid velat se Sverige från cykeln, så det har varit en helt underbar resa.
År 2011 diagnostiserades Jenny Ljungberg med MS, något som vände upp och ned på hela hennes tillvaro. Vad skulle hon, som alltid har varit en aktiv person och som älskar att cykla, göra nu?
– Till en början såg jag bara mörker och elände. Alla mina tankar på drömmen att cykla genom Sverige lades på paus, säger Jenny.
– Men allt förändrades när jag fick bromsmedicin på Sahlgrenska i Göteborg och sedan ett år tillbaka kan jag ta den själv. Då började jag fundera på cyklingen igen och gjorde till slut slag i saken.
Den 7 augusti satte hon sig på sadeln i Kiruna och började trampa söderut. Allt i syfte för att samla in pengar Neuroförbundets verksamhet och stöd till forskning och väcka uppmärksamhet om neurologiska diagnoser.
– Egentligen kan man nog säga att min MS gav mig en liten knuff att göra det. Vad är viktigt att lägga tid på i livet? Till slut föll pusselbitarna på plats och jag tog tjänstledigt från jobbet. Nu skulle min drömresa bli av!
– Jag tog kontakt med Neuroförbundet och de var med på noterna från start. Jag satte mig med en karta och markerade orter där det finns lokalföreningar. När jag når målet i Stockholm har jag besökt 40 av dem.
Cyklat 10–12 mil om dagen
När Cykla når Jenny har hon tagit en paus i Åtvidaberg. Därefter återstår bara några mil till den resdagens slutmål, Linköping.
De dagar hon har cyklat har det blivit runt 10–12 mil om dagen. Till största delen ensam, men ibland har hon fått sällskap på vägen. Bland annat av två av hennes barn och från cyklister i olika cykelklubbar.
– Jag har träffat så många härliga personer under resan. På ett ställe togs jag emot av ett tiomannaband som spelade, i Kalmar fick jag eskort av brandkåren och i Västervik möttes jag av medlemmar i Tjust Bike & Running Club, berättar Jenny.
– Många har blivit inspirerade av min resa. Dessutom är det bra att prata om hur viktigt det är att röra på sig. Och har man MS är det bra med intervallträning – det har jag verkligen fått känna på med tanke på alla backar som jag klarat av…
Från början var grundtanken att Jenny skulle campa under resan, men efter mycket tråcklande har hon hittat sängplats under tak på alla platser som hon har stannat på.
Med facit i hand har det varit en stor fördel att ha kunnat sova ordentligt, för trött blir man, menar Jenny, som även kan se tillbaka på en resa utan några problem med cykeln:
– Det är egentligen otroligt, men jag har haft väldigt få problem och inte en enda punktering. Jag har bara behövt pumpa däcken och så har jag haft en diskborste på pakethållaren som jag har rengjort kedjan med.
– I Uppsala fick jag dessutom en rejäl genomgång av cykeln, vilket jag uppskattar mycket!
”Det var bara att streta på – och det gick”
Var du orolig inför resan, det är ändå över 300 mil på cykel?
– Kanske till en början. Kommer kroppen att hålla och orka? Jag var orolig över backarna utanför Höga kusten och motvinden i Skåne, men det var bara att streta på. Och det gick.
Vad vill du säga till de som har en dröm att göra något?
– Vänta inte – gör det! Oavsett vad det handlar om blir det ett äventyr som du kommer att minnas länge. Det är så mycket elände i världen hela tiden och då behövs det något som lättar upp och som skingrar tankarna när deppigheten slår till.
– Och det måste inte vara på elitnivå. Jag är en vanlig person som cyklar på en vanlig cykel. Det fungerar alldeles utmärkt.
Den 16 oktober är äventyret slut, hur känns det?
– Hur ska jag vänja mig tillbaka till jobbrutiner nu? I ett grått november? Egentligen vill jag inte sluta cykla, men jag har fått en del tips om härliga turer i Europa som jag förhoppningsvis kan göra. Och kanske blir det något mer tillsammans med Neuro.
– Jag har även fått förfrågningar om att hålla föredrag om resan, men vi får se. En sak är i alla fall säker, den har definitivt gett mersmak!
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Neuroförbundet
