När Hasse Bengtsson passerade mållinjen i Motala i juni skrev han in sig i Vätternrundans historiebok på mer än ett sätt.
Inte bara för att ha klarat av bedriften att cykla runt Vättern – loppet var nämligen hans 50:e.
– Till slut blev det 50 lopp i rad, bortsett det som ställdes in under pandemin, säger den stolte 74-åringen från Svedala som efter sin första runda sa ”aldrig mera Vättern!”.
Grattis till en fantastisk prestation, Hasse! Varför blev det Vätternrundan från första början?
– Jag kommer ursprungligen från Åstorp där jag umgicks med ett gäng trevliga pågar. De skulle köra Vätternrundan och lockade med mig, förmodligen för att knäcka mig eftersom jag var otränad. Då hade jag ingen aning om vad Vätternrundan var, men jag hängde med.
– 30 mil senare cyklade jag i mål på tiden 10.28 och sa ”aldrig mera Vättern!” Men man ska aldrig säga aldrig…
Då har du upplevt hela spektret av vad vädret kan bjuda på?
– Ja du, det har cyklats i alla möjliga väderlekar. Strålande sol, makalösa soluppgångar, ösregn i 25 mil, plus-minus-noll under natten, rejäl vind…
– Ändå cyklade vi förr bara i cykelbyxor och kortärmad tröja, men det var tuffa pågar på den tiden.
Vilket lopp har varit roligast?
– Ett år var vi ett fantastiskt gäng som cyklade tillsammans och vi kom i mål på tiden 8.40 – det var roligt att få uppleva. Men övriga år har jag cyklat för att rundan är så rolig i sin helhet och så träffar man så många trevliga och härliga cyklister under loppet.
Har du jagat tider under åren eller är det viktigast att ta sig i mål?
– Nej, det vill jag inte påstå, bortsett det där året som vi cyklade på 8.40. Det viktiga har varit att ta sig i mål, inte vad klockan stannar på när jag passerar mållinjen.
Är du fortfarande lika aktiv som cyklist?
– Jag har inte cyklat mycket landsväg efter Vättern, men däremot har jag fått blodad tand för MTB. Vi är några polare som cyklar i bokskogen i Svedala och det är fantastiskt roligt. Ingen asfalt, bara stigar, skogen och fågelkvitter.
Blir det ett 51:a varv runt Vättern i juni, kanske…? Eller nu kanske MTB-Vättern lockar mer?
– Ja, det lutar det åt runda 51. Får jag bara med mig några polare, så kommer jag till start. När Vätternrundan fyller 60 år vill jag gärna vara på plats och göra ett lopp till. Och så får jag ju chansen att träffa Anna Öhrström på Vätternrundans kansli – hon är alltid så fantastiskt trevlig, ödmjuk och hjälpsam när man hör av sig inför loppet.
– Men MTB-Vättern är jag för gammal för och så har jag lite dålig balans. MTB-cykling får det bli i bokskogen hemma i Svedala i stället.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Sportograf
