Fredrik Guldstrand från Malmö är ute på ännu en av sina drömresor.
Den här gången går den både till den sydligaste och nordligaste punkten på det europeiska fastlandet.
Och när han ändå är i gång tänker han klämma in En Svensk Klassiker för 36:e (!) gången när han passerar platserna.
– Cykeln är min livskamrat och det gäller att våga ta chansen – inte bara drömma om den, säger Fredrik.
Cykling har legat Fredrik nära hjärtat sedan slutet av 1970-talet, men det var först när han passerade 45-årsstrecket som det där med långturer vaknade till liv på allvar. Då, för 15 år sedan, blev det ”bara” en tur på 300 mil. Därefter har antalet restimmar på cykelsadeln ökat markant.
– Cykelturerna har gått i femårs-cykler, så när jag fyllde 50 tog jag ett break för att cykla. Det slutade med att jag var borta åtta månader och cyklade runt hela Australien.
– Fem år senare ville jag ge mig på USA. Nio dagar efter Vasaloppet 2020 landade jag i San Francisco med målet att cykla till Chicago. Men pandemin bröt ut och jag hamnade i Sacramento i två veckor. Jag hade turen att komma med ett flyg till Washington och fick sedan plats på det sista SAS-planet till Sverige.
När Cykla når Fredrik är han mitt ute på sin senaste långresa. Det är den sista mars och han har bara en vecka kvar till det första etappmålet, Punto de Tarifa. Ett litet samhälle en mil söder om Gibraltar och därmed den sydligaste punkten på Europas fastland.
– Det har flutit på riktigt bra sedan jag lämnade Malmö. Nu är det bara 55 mil kvar till Tarifa och vädret är varmt och skönt. Annat var det när jag cyklade genom Pyrenéerna, där låg snön kvar.
Egentligen började Fredriks resa till Spanien med en cykeltur norrut i Sverige, till Norberg och Engelbrektsloppet på skidor i början av februari. Loppet blev starten på årets En Svensk Klassiker – och självklart tog han cykeln till Västmanland, med sina skidor i packningen.
– Det var faktiskt då, utanför Surahammar, som jag fick den här resans hittills enda punktering. Sedan dess har jag inte ens pumpat cykeln, trots 300 mils cykling.
Så med Engelbrektsloppet och 178 cykelmil i benen började resan mot Spanien och Punto de Tarifa. Väl där styrs kosan norrut ut igen för att i god tid vara på plats i Motala och Vätternrundan med start klockan 19.30 den 13 juni.
– Det här blir min 38:e runda runt Vättern och numera ser jag loppet som en njutning med stopp i alla depåer. Annat var det på 90-talet när jag såg det som en tävling. Ett år cyklade jag in på 7.52, men det är det värsta som jag har gjort i cykelväg.
– Och med Vätternrundan avklarad har jag bara 400 mil kvar på min långresa innan jag är hemma i Skåne igen.
Vägen till bostaden i Malmö går nämligen ”via” Nordkap, Europas nordligaste punkt. På väg till Nordkap, i juli, ska Vansbrosimmet klaras av. Och när hjulen rullar söderut igen stannar Fredrik till för att avsluta Klassikern med Lidingöloppet.
– I nuläget vet jag inte om jag ska cykla genom Sverige till Nordkap eller till Bergen och ta Hurtigruten upp. Dock vet jag att resan söderut från Nordnorge kommer att bli lugn och skön.
Vad är det som driver dig?
– Det viktigaste är framför allt äventyrslusten och frihetskänslan. Många tänker att de vill ta klivet och göra något äventyrsfyllt, men sedan gör de det inte. Jag tar min cykel och gör det.
– Och cykeln är min drömcykel, en nederländsk Koga Royal Travel som är specialdesignad för långfärdscykling och som klarar av att ha packning.
Hur funkar det med reseplanering och hotell?
– Jag kollar på hotellappar i telefonen och planerar sedan rutten efter vilka hotell som jag bor på. På vissa platser har jag även bott i tält, bland annat när jag cyklade genom Pyrenéerna.
En fråga som det inte går att komma ifrån är ekonomin – hur har du råd?
– Den största anledningen att jag tidigare haft möjlighet att ta tjänstledigt från jobbet, är helt enkelt en lång tids sparande. Från 20-årsåldern och framåt.
– Min ursprungliga plan var faktiskt att sluta jobba redan vid 55 år, men på grund av lågkonjunkturen efter bankkraschen 2008, fortsatte jag jobba fram tills jag blev 60.
Och jag är ju för “ung” för att kunna pensionera mig, så nu lever jag helt enkelt enbart på mitt eget sparande. Det är därför som jag i nu läget kan kalla mig som “Friherre”.
Avslutningsvis, finns det planer att återuppta den där avbrutna USA-resan?
– Det är inget bestämt, men om jag försöker med USA igen blir det som jag hade planerat 2020. Flyg till San Francisco, cykla till Chicaco, Niagara och New York. Därifrån ta båten till Southampton i England och cykla till Dover. Båt till Calais och cykel därifrån till Göteborg. Från Göteborg styrs cykelhjulen mot Stockholm och Lidinglöppet.
– Den resan skulle vara väldigt rolig att göra!
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
