Den nyinköpta cykeln är på plats och rehabiliteringen är i full gång. Fredrik Jansson har gett sig den på att stå på startlinjen i Motala den 18 juni nästa år.
Korsbandsoperationen gjordes den 2 oktober, så det har blivit en del soffhäng. Men snart är det dags att börja med inomhusträningen på en trainer.
Kryckor i ena handen och cykel i den andra. Just nu låter kanske 315 km runt Vättern avlägset, men Fredrik är redo att göra vad som krävs för att klara av det.
Artikel

Från korsbandsoperation till Vätternrundan – Fredrik nappade på kompisarnas fråga

2026-11-20

Mellan den 2 oktober och 18 juni är det 259 dagar.
    Det är därmed också det antal dagar som skiljer mellan Fredrik Janssons korsbandsoperation till att han står på startlinjen för att cykla Vätternrundan 315 km nästa sommar.
    – Dagen efter ingreppet frågade mina kompisar om jag ville hänga med. Jag tackade ja och nu är startplatsen bokad, säger Fredrik.

Att cykla 315 kilometer runt Vättern är en utmaning i sig. Att göra det drygt åtta månader efter en korsbandsoperation är något helt annat. Men för Fredrik Jansson har Vätternrundan blivit ett tydligt mål i rehabiliteringen.
   – Att jag tackade ja till att hänga med runt Vättern är nog mest för att jag ville ha en utmaning att se fram och arbeta mot. Sedan handlar det också om att sätta press på mig själv så att jag verkligen sköter rehabiliteringen. Och kanske kan det sporra andra som befinner sig i samma situation, säger Fredrik.

Det var för ett och ett halvt år sedan som olyckan var framme. Fredrik föll när han målade huset och skadade inre ledband i högerknät. Under det följande året försökte han få vardagen att fungera med hjälp av ett knästöd, men besvären ville inte ge med sig. Knät kändes instabilt och till slut visade en MR-undersökning, ett år efter olyckan, att det behövdes en operation. Detta då det visade sig att främre korsband var av och menisken var trasig på flera ställen.
   – På något sätt känner jag mig mer hel nu efter operationen än vad jag gjorde innan. Nu gäller det bara att ta vara på det och göra jobbet som krävs.

Hockeyspelare som bytte idrottsinriktning

Att sätta upp idrottsliga mål är ingenting nytt för Fredrik. Idrotten har funnits med sedan barnsben: Till en början framför med ishockey, men när han började arbeta inom brandförsvaret fick träningen delvis en annan inriktning.
   Tillsammans med kompisen Bengt Eriksson tog han sig då an En Svensk Klassiker och det dröjde inte länge innan en av de fyra grenarna blev en favorit.
   – Vi gled ganska snart in på mer och mer cykling eftersom vi tyckte det var roligast. Vasaloppet funkar också, men har du otur med vädret får du kämpa nio mil på skidor utan några bra spår, säger Fredrik och skrattar.
   – Cyklingen är annorlunda. Visst, det kan regna och blåsa, men du har ju fortfarande asfalt under hjulen.

Det blev så småningom fyra Vätternrundor, 2003, 2004, 2007 och 2010. När Fredrik nu gör sig redo för en femte start är det med vetskap om vad som väntar. Och kanske också med lite blandade minnen från de sista milen.
   – De senaste gångerna har jag nog tyckt att loppet borde ha tagit slut redan i Karlsborg…

Även om målet är tydligt gäller det att inte ha för bråttom – rehaben måste få ta den tid som behövs. Om han har fått tillbaka tillräckligt mycket rörlighet i knät hoppas Fredrik kunna sätta sig på sadeln fyra veckor efter operationen. Till en början med en Wahoo-trainer inomhus med målet att bygga upp träningen under vintern för att sedan ge sig ut på vägarna när vädret tillåter i vår.
   – Jag skulle gärna vilja ha ungefär 100 mil i benen före loppet och även hinna med någon tur på 15 mil. Men det gäller förstås att se hur rehabiliteringen går.

Hela rehab-resan ska dokumenteras

Till en början kändes tanken på Vätternrundan lite väl optimistisk. Men efter samtal med sin fysioterapeut har Fredrik fått stöd i att det inte är orimligt, så länge han låter rehaben styra träningen.
   – Det gäller att ta rätt steg vid rätt tidpunkt. För mig blir det en bra kombination av rehabilitering och att samtidigt ha något konkret att träna mot.
   – Tanken är dessutom att dokumentera hela vägen tillbaka; rehab, motgångar och framstegen, träningsdata, de första cykelpassen, ökande distanser och slutligen, förhoppningsvis, kilometrarna runt Vättern.

Någon jakt på personbästa eller snabb sluttid är det alltså inte tal om. Visst finns tanken på att kanske klara rundan på omkring tolv timmar, men Fredrik är noga med att betona att tiden är underordnad.
   – Jag har inte satt upp några tidsmål. För mig är det stora målet just att cykla i mål.

På längre sikt ser han också cyklingen som ett sätt att fortsätta hålla i gång med idrotten, även när kroppen inte längre uppskattar samma belastning som tidigare.
   Men först väntar månader av målmedveten rehabilitering. Och därefter, om allt går enligt planerna, 315 kilometer på cykel i Vätternrundan.
   – Det känns väldigt positivt just nu med ett tydligt och bra mål att arbeta mot. Sedan är det bara att se till att göra jobbet som krävs.
   – Och skulle jag stöta på patrull, då vaknar vinnarskallen till liv…

Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat

Fredrik Jansson

Ålder: 54.
Bor: Uppsala.
Familj: Anna och två barn, Erik, 21 och Isabelle, 19.
Gör: Konsultchef på Briab Uppsala.
Intressen: ”Idrottsmässigt blir det mycket golf och nu ska ju även cyklingen återupptas. Jag älskar även slalom, men har inte kunnat åka på grund av knät, men nästa vinter… Sedan är det roligt att följa med barnen på deras tävlingar och matcher och umgås med familjen.”
Bästa cykelminnet: ”Det är från 2010 när jag och kompisen Mikael Borg var i Torrevieja i Spanien. Där cyklade vi tillsammans med Eje Elgh och han hade med sig parmesanost som färdkost. Det var något som jag fortsatte med och det var både gott och bra att tugga i sig bitar av ost under cykelturen.”
På min ”cykel-bucket-list”: ”Närmast är det rehab för att klara Vätternrundan, men det skulle vara roligt att åka ut i Europa och cykla någon av de kända bergsklättringarna som finns där.”