Ett sanslöst äventyr. Så lyder Torbjörn Svenssons dom efter Deafblind Challenge – utmaningen som tog honom genom hela landet på cykel. Bara några veckor tidigare värmde han upp med Vätternrundan.
– Det var sjukt roligt, sammanfattar Torbjörn.
När Cykla.se fick kontakt med Torbjörn Svensson första gången var han mitt i planeringen av Vätternrundan 300 km. Det slutliga målet var dock en bra bit längre än 30 mil.
Torbjörn drabbades vid 28 års ålder av Ushers syndrom, en kombinerad syn- och hörselnedsättning, som drabbade honom drastiskt. I dag, åtta år senare, har sjukdomen förvärrats och han är både blind och döv. Något som har förändrat hela hans spelplan och gör att han hela tiden får hitta lösningar för att klara av vardagen.
Men Torbjörns nedsättningar har aldrig hindrat honom från att utmana sig själv. Snarare har situationen fått honom än mer driven och motiverad. Som exempel kan nämnas att han har paddlat över Öresund. Men i år stod Vätternrundan 300 km först på agendan.
– Det var sjukt roligt. Jag hade världens bästa team omkring mig med min bror som pilot på tandemcykeln. Vädret var perfekt och bortsett från att vi hade problem med det främre drevet gick allting jättebra, säger han.
Väl i mål, efter 12 timmar och 57 minuter på vägarna, grattades han av både familj och andra dövblinda som hade följt hans resa. Torbjörn hyllade arrangemanget i stort och såg loppet som en bra genomkörare inför det längre äventyret.
– Säkerhetsmässigt fungerade allt toppenbra, även om vi var lite mer klumpiga än andra cyklister med tandemcykeln. Nedför gick det riktigt fort och vi hade en toppnotering på 68 kilometer i timmen.
– Jag blev imponerad över hur häftigt och bra det fungerade i depåerna. På förhand kändes det vidrigt att blanda kaffe, saltgurka och banan. Men jag vande mig och hade till slut med mig samma grejer på Deafblind Challenge.
Och så var det ju den stora utmaningen…
Torbjörn och hans team hade tagit sig upp till Kilpisjärvi vid Treriksröset för att så småningom cykla ned till Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.
– Hela första veckan var otroligt tuff vädermässigt. Åtta plusgrader och ösregn. Men det var sjukt mäktigt att cykla där uppe ändå. Vi höll oss till Europavägar och hade inga problem med bilister, säger Torbjörn.
Totalt blev det 200 mils cykling, av de cirka 240 som var tänkta. Torbjörn fick nämligen problem.
– Jag kollapsade i närheten av Höga kusten. Som dövblind förbränner jag väldigt mycket energi och det var en stor utmaning att hålla energinivån. Själva cyklandet gick bra, men att ta in all kommunikation från mina tolkar tog så mycket kraft.
– Men jag lyckades resa mig efter lite vila och tog mig till slut i mål.
Målmedveten som Torbjörn är så har han bestämt sig för att redan nästa år ta igen de milen som missades i år. De ska ”bara rivas av”, som han säger själv.
Men först ska han njuta och smälta allt som han har varit med om.
– Det är intensivt att genomföra en sådan här grej. Tre veckors glädje, sorg, värme och kyla. Att komma hem till verkligheten igen och sitta isolerad i lägenheten är väldigt svårt att hantera, säger han.
Målsättningen med äventyren har hela tiden varit att inspirera och skapa intresse för frågorna, vilket han själv tycker att han har lyckats med. Och snart får vi chansen att se resan i tv-rutan.
– Jag hade ett tv-team med mig hela vägen och nästa sommar är tanken att det ska visas på Svt i fyra avsnitt. Det är en otrolig resa som tittarna kommer att få se.
Går det att toppa det du har varit med om på något sätt?
– Jag vet inte. Jag har lite roliga idéer och för mig handlar det om att det ska vara praktiskt genomförbart. Nu vill jag landa först och sedan får vi se. Men det klart, någonting ska jag nog kunna hitta på, säger Torbjörn.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat
TORBJÖRN SVENSSON
Ålder: 36 år.
Bor: I Höganäs, strax norr om Helsingborg.
Familj: Två barn.
Arbete: Egen företagare, som bland annat föreläsare.
Dold talang: ”Jag kan köra lastbil. Eller ja, jag har kunnat”.
Aktuell: För att ha genomfört Vätternrundan och Deafblind Challenge, en egen cykelutmaning genom hela Sverige.
SOCIALHAPTISK KOMMUNIKATION
Ett signalspråk som tolken ger med sina händer på neutrala zoner på kroppen. De är bundna till situation, sammanhang, rum och orientering samt är en form av taktilt stöd och komplement till situationen i realtid. I ett taktilt teckenspråk tecknar en dövblindtolk det som har sagts i handen på den dövblinde.
Kommunikationen användes bland annat under intervjusamtalet med Torbjörn, där en dövblindtolk hela tiden kunde bekräfta situationen och förmedla känslor och stämningar i kommunikationen.
