Årets antal nyblivna Klassiker ser ut att bli det högsta sedan 2018.
I år kommer cirka 4 600 deltagare att klara de fyra delmålen i En Svensk Klassiker. Drygt 2 800 av dem genomförde sitt sista moment i och med Lidingöloppet.
Två som klarade Klassikern är Amanda Rangert och Philippa Evers – kompisduon som bestämde sig förra hösten ”att nu gör vi det!”
Och nu är det gjort!
Efter 30 kilometers löpning korsade de mållinjen på tiden 2.59.19. Och de gjorde det precis som på Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen: hand i hand.
– Vilket år det har varit, så jäkla sjukt roligt och bra! Men efter loppet kändes det lite som dagen efter julafton, nu är det slut, säger Amanda.
– Jag såg framför mig ett år med en piska på att träna, och jag var kanske inte aspepp varje gång vi skulle ut, men vi klarade det och det har varit jätteroligt, säger Philippa.
Inledde Klassikern med Vasaloppet
Duon valde att göra loppen under ett och samma kalenderår, det vill säga att de startade med Vasaloppet. Och det kunde ha slutat redan där – eller rättare sagt, innan själva starten i Sälen.
– Jag upplevde innan loppet att Amanda var starkare än jag och till råga på allt blev jag sjuk också. Jag kände mig helt borta och satte bara ut skidorna i spåret, men det fanns inte på kartan att jag inte skulle åka. Här handlade allt om pannben, säger Philippa.
Amanda minns tiden före loppet och tankar som ”om inte hon kommer köra, så kommer inte jag heller göra det”.
– Det var verkligen svårt. Jag ville peppa henne under loppet, men samtidigt inte pusha för hårt. Men vi klarade det och kunde sikta vidare mot Vätternrundan.
Om Philippa såg Vasaloppet som ”Fasan Vasan” så var Vätterundan inte det lopp som Amanda såg fram emot mest. Att cykla 31,5 mil innebär många, långa timmar på sadeln vilket kräver både energi, vilja och ork.
– Vättern var svårt och i mitten av loppet kände jag ”hur ska det här gå?” Men det lyckades och vi kom i mål efter drygt 13 och en halv timme, säger Amanda.
Vilket lopp var roligast?
– Både Vätternrundan och Lidingöloppet, fast på olika sätt. Cykling har blivit en ny träningsform och hobby och eftersom jag är från Lidingö så hade vi egen hejarklack under loppet, säger Philippa.
– Lidingöloppet var en riktigt kul folkfest och nu i efterhand vill jag ändå säga att Vätternrundan var nog roligast ändå, trots att den var värst. Det är en häftig upplevelse att göra den, säger Amanda.
Kan tänka sig att cykla Vätternrundan – kanske
Och vilket var lättast?
– Simningen. Vi gick en crawlkurs innan loppet men insåg att det skulle gå långsammare än att simma bröstsim, så det blev det sistnämna. Och det funkade perfekt, säger Philippa och får medhåll av Amanda:
– Helt klart Vansbrosimningen. Det var ett roligt äventyr, men det är svårt att jämföra det med de andra etapperna, både tids- och trötthetsmässigt.
Kan ni tänka er att göra Klassikern, eller något av loppen, igen?
– Jag försöker övertala Amanda att cykla Vätternrundan en gång till för att få en bättre tid, men vi får se hur det går. Vi har även pratat Ironman 70.3 Jönköping, men får se. Simning är min Akilleshäl, säger Philippa och skrattar.
– Halvvättern eller Tjejvättern vore roligt, att se andra bansträckor från cykelsadeln. Jag är ganska svårflörtad när det gäller Vätternrundan, men jag har blivit mer villig att cykla loppet ju längre tiden går…, säger Amanda och smittas av Philippas skratt.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
