Norge har alltid varit synonymt med vintersporter. Men nu börjar även motionscyklingen bli alltmer populärt i vårt västra grannland. Det märks också under Vätternrundan, där norrmännen ökar i antal. Espen Espevalen är en av dem som återkommer år efter år.
– Jag kommer tillbaka så länge hälsan håller, säger 57-åringen.
När 25-årige Tobias Foss skrällde och cyklade hem ett norskt guld i tempo under höstens världsmästerskap var det cykelfeber i Norge. Och intresset för sporten bara ökar på flera plan. Något som har flera orsaker, tror Espen Espevalen.
– Cykling är verkligen på väg uppåt. Inte minst i takt med att det blir mindre snö, vilket gör att många motionsidrottare ser efter andra alternativ. Sedan har vi haft några stora namn ute på touren som har gjort bra ifrån sig, vilket har gjort sitt för intresset.
Allt fler norrmän söker sig till svenska lopp
Och det är på breda fronter som cyklingen tar mark. En ny velodrom, landets första inomhus, invigdes i fjol strax söder om Stavanger och ytterligare en är planerad i Oslo-området inom kort. Utomhus ökar motionscyklandet och dessutom har graveltrenden vuxit sig stark.
Däremot är intresset för inhemska lopp mindre. Mycket för att lagar och regler gör det svårt att arrangera dem.
Det är kanske också därför som allt fler norrmän söker sig till Sverige för att cykla motionslopp? Under Cykelveckan är det endast tyskarna och danskarna som är fler av de utländska cyklisterna. Espen Espevalen har genomfört Vätternrundan sju gånger och är redan anmäld till nästa år.
– Det är ett unikt lopp som blir bättre och bättre för varje år som går. Det är alltid en glädje att komma tillbaka, säger han.
Brukar cykla Vätternrundan på cirka 15 timmar
Efter debuten 2015 var det ingen tvekan om att han skulle komma tillbaka året efter också.
– Jag tränade ordentligt det året och var väl förberedd. Det gjorde att jag fick en väldigt fin resa runt sjön, med bra väder och kanonförutsättningar över lag. När jag kom i mål var det någon som sade att jag inte ens såg trött ut. Sedan dess har jag kommit tillbaka varje år, med undantag av det året som loppet ställdes in på grund av pandemin.
– Vi är ett gäng som består av sex–sju fasta lagmedlemmar och ytterligare några som varierar för varje gång. Målsättningen är att alla ska med hela vägen in i mål och vi cyklar in på omkring 15 timmar.
Natten byttes mot ljus under årets lopp
Fram till årets lopp hade de alltid startat runt klockan 22 på fredagskvällen och cyklat genom natten. I år däremot testade gruppen att starta efter solens uppgång.
– Det är fullständigt magiskt när du ser långa sträckor av röda bakljus som ringlar sig likt en röd orm genom landskapet. Något som alla absolut borde uppleva. Men den här gången fick vi se ännu mer av vägarna ned till Jönköping, vilket också var fantastiskt, säger Espen.
– Även om det är ett långt, tufft och hårt lopp är det en väldigt häftig upplevelse. Inte minst alla människor som finns utmed banan och hejar på alla deltagare. Du cyklar aldrig ensam eller på en tom väg, det finns alltid någon som engagerar sig för dig.
Cykelträningen innebär mental vila
För tillfället håller Espen på att återhämta sig från att ha haft covid-19. Annars är träningen i full gång. Han har som mål att få till tre pass i veckan, där han blandar cykling med styrketräning. Men det är på de två hjulen som han trivs allra bäst.
– Du kan vara på tur med kompisar och ha en fin dag med dem eller ensam – bara med dina egna tankar. Då får du en mental vila, där hjärnan och kroppen gör sitt var för sig.
Nu längtar han till sommaren.
– När jag sitter i en spinningsal och det är snöigt och kallt ute är det loppet som jag tänker på. Det är också det som ger motivation till att träna. Och det är inte för att slå något rekord, utan för att få en god reise runt sjön…
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
