Äntligen framme! Efter tio dagar och 59 mil kunde Arvid Sandstedt och Elian Seitl jubla över bedriften framme i Göteborg. Äntligen framme! Efter tio dagar och 59 mil kunde Arvid Sandstedt och Elian Seitl jubla över bedriften framme i Göteborg.
Elian bar sin packning på ryggen medan Arvid hade sin under sadeln. Regn eller gassande sol stoppade inte deras resa mot västkusten. Elian bar sin packning på ryggen medan Arvid hade sin under sadeln. Regn eller gassande sol stoppade inte deras resa mot västkusten.
Trampa, trampa, trampa. Det går inte att vila när man tar sig fram på enhjuling. Trampa, trampa, trampa. Det går inte att vila när man tar sig fram på enhjuling.
Artikel

Arvid och Elian cyklade från kust till kust på enhjuling

2022-07-27

Det började i vintras som en kul idé i bilen på väg hem från en korpmatch i Göteborg.
    ”Ska vi inte cykla på enhjuling från Stockholm till Göteborg?”
    Sagt och gjort.
    Den 20 juli trampade Mullsjökillarna Arvid Sandstedt och Elian Seitl in i Göteborg efter 59 mil på varsin enhjuling.

När Cykla.se når de båda killarna hade de en och en halv mil kvar till målet. Det gör ont i kroppen, framför allt i knän och skinkor, men nu ska de kara av den sista biten på ren vilja. I mål hägrar en stor hamburgare och något kallt och gott i glasen.
    – Det har varit superkul, men oj vad det känns skönt att vi snart är framme, säger Arvid och får ett tydligt medhåll av kompisen.

De lämnade huvudstaden den 11 juli med målet att cykla 5–6 mil om dagen. Elian med en väska på ryggen och Arvid med sin packning på en specialsvetsad anordning under sadeln. Första natten tillbringade de någon halvmil söder om Södertälje.
    – Att bära 15 kilo på ryggen tog verkligen på baken redan första dagen, säger Elian och skrattar.

Sedan dess har färden söderut rullat på. Mil efter mil, timme efter timme. Hela tiden trampandes för att hålla balansen och farten i gång.
    – Vi har cyklat mycket enhjuling och båda två gillar utmaningar, säger Arvid och berättar att de cyklade från Mullsjö till Jönköping förra sommaren bara för att göra något annorlunda och coolt.
    – Men det matade inte vårt dopaminsystem, så det fick bli något mer utmanande, säger Elian.

Samlade in pengar till Mullsjö AIS

Både Arvid och Elian är stora supportrar till Mullsjö AIS och idén triggades i gång i Arvids bil efter matchen februari. Samtalet handlade om innebandy, så varför inte cykla Stockholm–Göteborg och samtidigt försöka samla in pengar till klubben i deras hjärtan?
    – En idé som helt klart dessutom var en perfekt kombination av tillfredsställelse och dopmanin, säger Elian.
    – Jag äger inte ens en vanlig cykel, så då fick det bli på enhjuling. Och en vanlig cykel kändes lite för lätt…, säger Arvid och skrattar.

Iklädda varsin matchtröja från innebandyklubben Mullsjö AIS, vars Instagramkonto duon lade upp en resedagbok på, har de nu tagit sig de 59 milen mellan Stockholm och Göteborg. Planen på tio cykeldagar höll trots både regn och att de sista dagarna bjöd på högsommarväder med dagspass i gassade solsken.
    – Mullsjö AIS är ju vår klubb och det var självklart för dem att supporta och stötta oss, säger Elian.
    – Och cykling i extremvärme har fungerat bra. Då var det värre när vi vaknade upp i Mjölby. Vi har sovit i hängmattor som vi har spänt upp mellan två träd. Den natten regnade det och vi vaknade i varsin pool. Kalla sådana…, säger Arvid.

Då var det desto skönare att sova i den egna sängen när de nådde Mullsjö efter en vecka i varsin hängmatta.
    – Ja, det kändes som om vi sov på moln den natten och det kändes lite tungt att ge sig av dagen efter. Men vi lämnade mycket av packningen hemma, så vi hade i alla fall inte så mycket att bära på, säger Elian.

Har resan gett mersmak för nya äventyr?
– Absolut! Att se naturen i sin egen takt har varit härligt och vi har faktiskt pratat om att göra en cykelsemester i Europa någon gång. Det skulle vara roligt, säger Elian.
   
– Men nu är det skönt att det är avklarat även om det har gett mersmak. Det gäller bara att glömma de onda minnena…, säger Arvid och skrattar.

Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat