I februari 2021, bara tre dagar före sin 28-årsdag, orkade inte Brónagh Knapp leva längre. Efter en lång kamp med psykisk ohälsa vann de mörka tankarna i hennes liv över de ljusa. I juni nästa år cyklar hennes pappa Adrian sin femte Vätternrunda till minne av sin dotter och för att uppmärksamma psykisk ohälsa.
– När jag mår dåligt hoppar jag upp på cykeln, cyklar ett par timmar och tänker på andra saker. Det får mig att bryta mönstret i mina tankar, säger Adrian.
Adrian beskriver sin dotter som en stark, omtänksam, rolig och kärleksfull 27-åring med ett smittsamt skratt. Men bakom leendet, skrattet och de glada ögonen fanns ett växande mörker.
– Vi visste om att hon hade mått psykiskt dåligt, men det var svårt att veta vad hon brottades med varje dag. När man mår så dåligt i sin sjukdom ser man inte framåt, man är mer bara här och nu, säger Adrian.
– Vissa sammankopplar psykisk ohälsa med svaghet, men jag tror inte att det stämmer. Min dotter var en stark person som älskade att ha roligt. Envis, ja, men det tror jag tyvärr att hon ärvde.
Cykling har varit en hobby hos Adrian under många år. Mest som pendling på en gammal hybrid till och från jobbet, men när han köpte en begagnad racer växte intresset.
Och efter att Brónagh gått bort blev cykeln en slags räddning och livlina i den tunga och djupa sorgen.
– Cyklingen blev min terapi, särskilt under tidiga morgnar det första året efter hennes död. När jag cyklade skingrades mina tankar och jag kunde tänka på annat. Min cykel blev min medicin, säger Adrian.
– Och så är det än i dag. Det har snart gått fyra år sedan hon gick bort, men det är fortfarande svårt och saknaden är enorm, vilket den alltid kommer att vara. Men när jag mår dålig ger jag mig ut och cyklar ett par timmar.
Vad vill du uppnå med dina lopp runt Vättern?
– Det finns så många i vår vardag som mår psykisk dåligt, men tillsammans kan vi göra skillnad genom att bara bry oss om andra. Det vill jag uppnå. Att vi tillsammans genom att bara ställa frågan ”hur mår du?” till någon kan göra något livsavgörande. Helt enkelt bara visa att jag ser dig och att jag verkligen bryr mig.
– Enligt Suicide Zero dog 1 617 personer av suicid Sverige år 2023, det vill säga en person var sjätte timme varje dag. Och antalet har ökat för varje år de senaste åren. Jag vill bara hjälpa till så att inte fler anhöriga ska drabbas av detta fruktansvärda.
Efter Brónaghs bortgång tog Adrian kontakt med bland annat Spes, en ideell förening som arbetar med suicidprevention och stöd till efterlevande.
– De har varit ett stort stöd med samtalsträffar där de som vill kan prata om den som man älskar och som har valt att avsluta sitt liv i förtid, säger Adrian.
– Det första året kändes livet helt hopplöst med skuldkänslor och frågor som ”vad har jag misslyckats med?” och ”kunde jag ha gjort eller sagt något annat?”. Då var det skönt att känna stöd av andra som har gått igenom samma sak och som förstår den här typen av förlust.
Hur mår du i dag?
– Det är svårt och jag tänker på henne varje dag. Saknaden är enorm och det kommer aldrig att ändras. Men jag är tacksam att ha ytterligare två döttrar och en stöttande familj, tack gode Gud för det.
– När jag kör mitt femte lopp runt Vättern nästa år kommer Brónagh att finnas med mig i varje tramptag. Men inte bara hon utan även alla andra som inte orkade längre och deras anhöriga som lider av deras förluster. Och jag hoppas att jag genom loppet och min historia kan hjälpa till att vi tillsammans som medmänniskor kan bryta stigmat och tabut som fortfarande omger psykisk ohälsa.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat, Sportograf
