Han hade aldrig idrottat över huvud taget. Men när Robin Blank hittade cyklingen för ett par år sedan blev han fast. Nu laddar han på trainern inför nästa säsong.
– När jag upptäckte Zwift blev det ännu roligare, säger han.
År 2016 drabbades Robin Blank av en stressdiagnos, vilket ledde till svår yrsel. Men i stället för att bli sängliggande och vänta ut yrseln började han träna.
– Jag hade aldrig idrottat förut. Jag testade löpning, men det var ingenting för mig. Sedan skaffade jag en cykel och det var något helt annat. I början var det bara för hälsans skull. Nu är det en hobby… nästan en mani, säger han.
Vad är det med cykling som är så kul?
– Ja, vad är det egentligen? Jag vet inte riktigt vad det är. Det är bara ett sug som finns där hela tiden, att få komma ut, cykla och röra på sig. Sedan har jag alltid gillat att greja med saker, har tidigare mekat med både bilar och motorcyklar. Nu håller jag på med mina cyklar i stället.
Cykeltatuering på bröstet
Cyklingen har rullat in rejält i Robins liv. Från att inte ha något särskilt intresse alls till att numera äga fyra racers, hålla utkik efter de senaste prylarna och kläderna och att följa touren på tv. Han har dessutom alltid cyklingen med sig på ett annat sätt.
– För ett tag sedan tatuerade jag in en cykel på bröstet. Så den följer med mig hela livet. Allt kretsar kring cykling, säger han och skrattar.
Att cykla ute är något speciellt. Men med höstens intåg har Robin Blank allt oftare valt bekvämligheten och trainern i stället.
– Under vintersäsongen blir det mycket inomhus. Minst fyra pass i veckan, nu när det inte är så roligt väder. Jag har dessutom köpt en ny trainer, som motiverar mig ännu mer.
Allt som oftast sker träningen framför skärmen och plattformen Zwift, där han får möjlighet att cykla både med och mot andra cyklister.
– Sedan jag upptäckte Zwift blev det en helt annan grej och roligare än att bara trampa själv. Det är som att cykla ute, fast ändå inte. Man får växla i uppförsbackar och testa olika banor. Oavsett om man tävlar eller bara cyklar tillsammans får man motivation av att cykla med andra.
Cykelintresset gemensamt med pappa
När Robin började cykla inspirerades han mycket av sin pappa, som bland annat har cyklat Vätternrundan tio gånger. Nu är det omvända roller.
– Jag har fått med farsan igen efter att han har hållit upp med cyklingen under många år. Även om vi inte alltid cyklar tillsammans har vi ett gemensamt intresse, vilket är kul.
I fjol gjorde Robin debut på Vätternrundan, och han ser fram emot att kunna genomföra loppet igen när möjligheten finns.
– Jag hade visserligen cyklat Halvvättern två gånger tidigare, men jag visste inte riktigt vad jag hade för förväntningar. Men allt flöt bara på. Det var en härlig stund, med så bra förhållanden. Det var en jättebra upplevelse, med allt folk och festen runt omkring, säger han.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
