Lyckan och lättnaden personifierad. Det är Marie Björnholdt det. Nu är hon i mål efter 15 blåsiga mil.
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit. Nu känns det magiskt, säger hon.
En mycket glad och lättad Marie Björnholdt har precis gått i mål på Halvvättern. Tillsammans med sin sambo Tomas Andersson har hon fått kämpa – hela vägen. Men var det värt.
– Det var tungt med mycket motvind och regn i omgångar. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma hit, men efter loppet är känslan underbar, säger hon.
Tomas har cykelerfarenhet så att det räcker och blir över. Genom åren har det blivit tio Vätternrundan 300km. Marie cyklade Halvvättern för andra gången.
– Jag är egentligen ingen cyklist, men cyklingen förenar oss. Där har vi något tillsammans. Det är så skönt att komma ut och cykla ihop. Man får känna att man kommer någonstans, tar sig framåt.
Hur skulle du beskriva de sista meterna innan målgång?
– Snälla jag vill fram, fram fram, säger Marie och skrattar.
– Nu känns det magiskt. Vi får äntligen duscha, äta och ta det lugnt.
Text och foto: Johan Fransson
