Torbjörn Svensson är både blind och döv.
Men det stoppar honom inte från att utmana sig själv. Till helgen cyklar han Vätternrundan – som en uppvärmning inför cykeläventyret genom hela landet två månader senare.
När Torbjörn Svensson vid 28 års ålder drabbades av Ushers syndrom, en kombinerad syn- och hörselnedsättning, innebar det enorma förändringar. Han var yrkesverksam som lastbilschaufför, hade precis blivit förälder och levde ett fritt liv – precis som han ville.
Då fick han beskedet att han skulle bli blind. Inte nog med det – hörselskadan som han hade levt med hela sitt liv blev allt mer påtaglig. Han fick verkligen erfara hur det är när saker och ting inte går som man har tänkt sig.
– Det förändrade min spelplan. Hörseln och synen försämrades och jag fick hela tiden försöka hitta lösningar för att klara av vardagen, säger han.
Det innebar också att samhället som han trodde fanns där inte ställde upp. Att systemet när man råkar ut för något oförutsägbart inte alltid innebär ett stöd.
Han beskriver det som ett brutalt uppvaknande och att det blev en kamp för att över huvud taget överleva. Något som exempelvis har inneburit att han i dag knappt träffar sina två barn.
– I den här kampen var det en stor och viktig bit för mig att inte vara tyst om hur situationen ser ut. Därför har jag bestämt mig för att uppmärksamma det, både för min och andras skull. Visa att vi har samma värde.
Situationen har fått honom än mer motiverad och driven. Bestämdheten har lett in honom på stora äventyr. Bland annat blev han förra året den förste dövblinda personen att paddla kajak över Öresund. Syftet var att på ett nytt sätt uppmärksamma situationen och samtidigt visa att ingenting är omöjligt med rätt stöd.
– I den stunden fanns det bara Torbjörn. Jag kände mig fri. Alla människor ska ha möjlighet att leva fritt, som man vill, säger han.
Men det räckte inte med paddlingen. Han har startat sitt eget evenemang – Deafblind Challenge – där han verkligen får testa sina gränser, men även visa behovet av stöd. Utmaningen innebär att han i augusti i år ska cykla genom hela landet, från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder. Dessförinnan har han satt upp Vätternrundan som delmål.
– Jag fick frågan inför kajakäventyret om jag inte var rädd, det är trots allt ett av världens mest trafikerade sund. Nej, svarade jag, jag ser ju inte trafiken. Så fungerar min mentalitet.
– Det här blir en tuffare utmaning, rent fysiskt. Men jag ser fram emot det. Känslan av att sitta på en tandemcykel är otroligt härlig.
Målsättningen inför Vätternrundan är klar. Torbjörn ska ta sig runt och få känna alla känslor som kommer med att cykla in på målrakan i Motala.
– Jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. Men det ska bli förbaskat kul att göra något av det största i Cykelsverige.
– Att dessutom få uppleva allt som andra har berättat om, folkfesten och det sköna evenemanget. Med en dövblindtolk får jag ta del av det också och det ser jag verkligen fram emot.
Tuffast av allt kan träningen bli. Både de 30 milen runt sjön och de 240 milen genom Sverige kräver sina timmar på sadeln.
– Jag har en spinningcykel på balkongen som fungerar bra att träna på. Kruxet ligger i att kunna träna på tandemcykel tillsammans med mina tolkar. Allt det praktiska är minst lika svårt att lösa som utmaningen i sig. Men det är så här det ser ut. Det är väldigt typiskt den här situationen, säger Torbjörn.
Tandemcykeln som ska bära Torbjörn och hans tolkar runt sjön är specialbeställd. Bland annat har den ett växelreglage även på den bakre delen, där han kommer att sitta. Det tror han blir enklare i och med att det först är i backen som han vet att det går uppför.
– Jag kan skrika på piloten, men de kan inte prata med mig. Jag tycker nästan lite synd om dem.
Ja, hur kommer kommunikationen på tandemcykeln fungera?
– Främst kommer vi att använda socialhaptisk kommunikation, det vill säga signaler.
– Men förutom det kommunikativa måste vi vara synkade. Jag kommer att ha kvinnliga piloter och risken finns att de inte har samma muskelstyrka som jag. Det krävs ett samspel och det kan bli en utmaning. Men har jag gett mig fan på det så ska jag lösa det.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat
torbjörn svensson
Ålder: 36.
Bor: I Höganäs, strax norr om Helsingborg.
Familj: Två barn.
Arbete: Egen företagare, som bland annat föreläsare.
Dold talang: ”Jag kan köra lastbil. Eller ja, jag har kunnat”.
Socialhaptisk kommunikation
Ett signalspråk som tolken ger med sina händer på neutrala zoner på kroppen. De är bundna till situation, sammanhang, rum och orientering samt är en form av taktilt stöd och komplement till situationen i realtid. I ett taktilt teckenspråk tecknar en dövblindtolk det som har sagts i handen på den dövblinde.
Kommunikationen användes bland annat under intervjusamtalet med Torbjörn, där en dövblindtolk hela tiden kunde bekräfta situationen och förmedla känslor och stämningar i kommunikationen.
Alla är välkomna till folkfesten
Det spelar ingen roll hur du ser ut, vad du gör eller om du har ett handikapp.
Till Vätternrundan är alla välkomna.
– Det är vår grundidé, att alla ska få vara med. Torbjörn är ett lysande exempel på att det är möjligt att göra det omöjliga. Vi har inte speciella paragrupper och vill inte göra skillnad på folk. Alla ska kunna cykla Vätternrundan och det vill vi inspirera och uppmuntra till, säger Gunilla Brynell Johansson, vd på Vätternrundan.
