I reportageserien Jag och min cykel möter vi kända personer som berättar om sin relation till sin cykel och cykling i allmänhet. Den här gången har turen kommit till skådespelaren Fredrik Hallgren.
Skådespelare, som är känd från såväl tv och film som teater. Han har bland annat varit med i humorserierna Karatefylla och 112 Aina. Men den största succén är rollen som Martin i SVT:s Bonusfamiljen, vars tredje säsong just nu håller på att spelas in. Till jul blir han också pappa Rudolf med hela svenska folket i den nya Sune-filmen ”Sune vs Sune”.
Fredrik Hallgren
Ålder: 44.
Bor: Hägersten.
Familj: Fru och barn.
Relation till cykling: ”Jag har alltid gillat att cykla, även när jag var liten. Det är kul, går fort och är socialt. Det sista kanske är lite motsägelsefullt, men så är det. Jag cyklar mest MTB, det är lite gött att cykla i skogen. Ibland långt, ibland kort och lite fikapauser däremellan.”
Cykel: ”Jag har tre cyklar: en elcykel som jag pendlar med, en vanlig herrcykel som jag också har tänkt att pendla med vid lite kortare distanser och sedan en Specialized Stumpjaumper med världens längsta namn som jag cyklar i skogen med.”
Mitt favoritcykelställe: ”Det är trevligt att cykla i Hellas, det är så sjukt bra MTB-spår där. Sedan cyklade jag nere i Dolomiterna i Italien en gång. Det var fint, även om det kanske var lite för mycket downhill för min smak egentligen. Jag gillar att bröta lite mer. Jag har även en önskan att åka till både Island och Norge för att cykla.”
Cykelminne: ”När jag var liten bodde jag bland annat i Dalarna, där hela byn var i en nedförsbacke. Då kommer jag ihåg att jag hade en Crescent med bockastyre, där frambromsarna tog halvbra. Så jag kunde bromsa tillräckligt för att bara cykla med framhjulet. När jag var ännu yngre minns jag också när jag lekte motorcykel och sladdade på grusplanen.”
Då cyklar jag Vätternrundan: ”Aldrig. Jag är inte så mycket för lopp över huvud taget. Särskilt inte långa, utan tycker hellre om att laja i skogen. Men MTB-Vätterns korta distans ska jag kolla upp. Det kanske kan vara något.”
Text: Pierre Henriksson
Foto: Maria Östlin
