Paralympics 2016 pågår för fullt i Rio de Janeiro. I vintras fick Cykla ett snack med cyklisten Anders Bäckman som är ett av Sveriges största medaljhopp. Läs intervjun här.
Hans VM-debut slutade med en bronspeng.
När paracyklisten Anders Bäckman åker till sitt första Paralympics vill han inte vara sämre.
– Målsättningen är att ta medalj, säger han.
Årets säsong började redan under hösten 2015 när Anders Bäckman fanns med i den första uttagningen till Paralympics senare i år. Truppen innehöll fyra individuella idrottare och ett lag – där Anders var en av två debutanter.
– Det var otroligt roligt, men samtidigt lite skrämmande. Under ett Paralympics måste jag verkligen prestera eftersom det är en helt annan uppmärksamhet än vad det vanligtvis är, säger han.
Han hade det visserligen på känn, framför allt efter VM-bronset i schweiziska Nottwill tidigare under året, men visste samtidigt att Sverige aldrig tidigare haft med en paracyklist i den förhandsuttagna truppen. Därför ville han inte ta ut något i förskott.
Lägg där till att Anders började med paracykel så sent som 2011.
Med andra ord har karriären gått spikrakt uppåt och nu är han ett av Sveriges största medaljhopp i Rio de Janeiro.
– Jag är egentligen som starkast på tuffa banor, men här ser det ut som om det blir en väldigt platt och lätt bana. Det ska bli intressant och träningsupplägget blir därefter. Bland annat ska jag gå upp lite i vikt för att få mer absolut effekt i stället för relativ effekt i förhållande till kroppsvikten. Fördelen med att vara tyngre är att man generellt sett får mer muskelmassa och då kan trycka till mer för att få högre effekt, säger han.
Anders skadade sig allvarligt vid en cykelolycka på väg till jobbet för fem år sedan. Han bröt nacken, blev förlamad från bröstkorgen och nedåt samt i delar av armarna och händerna.
Skadan påverkar även hans autonoma nervsystem vilket gör att han har nedsatt lung- och hjärtkapacitet. Det var under rehabiliteringen som han fick upp ögonen för paracykel.
– Från början tänkte jag nog att jag aldrig mer ville sätta mig på en cykel. Men på något sätt fanns det ändå ett sug efter det och man tänker väl mer med hjärtat än med hjärnan. Däremot har jag slutat att pendlingscykla, säger Anders.
Saken är den att Anders var en väldigt duktig cyklist redan före olyckan 2011. Men han tog sig bara inte tid att göra en ordentlig satsning, utan cyklade endast för att det var en rolig motionsform.
– Anledningen till att jag nu har satsat är för att jag behöver röra på kroppen och idrotta för att klara av vardagen. Då är cykel det absolut roligaste, plus att det är skonsamt mot kroppen om man jämför med rullstol.
Träningen under årets säsong har varit helt fokuserad på Paralympics. Flera andra tävlingar var visserligen inbokade, men årets enda formtopp har varit planerad till september. Upplägget är klassiskt: lågintensiva pass i början av säsongen som har övergått till kortare pass med högre intensitet ju närmare Paralympics.
Under vintern var majoriteten av träningstimmarna inomhus och förra året blev det över 500 timmar på trainern för Anders. Så pass många att han ibland funderar på vad han egentligen håller på med. Men inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare inomhusträningen på trainern får han sina träningsresultat svart på vitt framför sig och det är så han hittar motivationen.
– Det blir väldigt mycket tid och det triggar en när man märker att man gör framsteg, säger han.
Även om Anders var nybörjare på paracykel 2011 var han definitivt ingen novis vad gäller taktik och träningsupplägg för cyklister. De bitarna är samma för både paracykel och cykel, det enda som egentligen skiljer är att Anders nu ”trampar” med armarna.
– Den stora skillnaden är att våra cyklar är tyngre än vanliga cyklar. Eftersom man dessutom har mindre styrka i armarna än i benen går det långsammare uppför på en armcykel, medan det inte är lika stor skillnad nedåt.
Konkurrensen är hård. Vid VM förra året avgjordes linjeloppet under de 100 sista meterna och Anders räknar till 6–7 stycken som på allvar slåss om medaljerna i den disciplinen.
– Det är där jag är som starkast, men jag ställer även upp i tempo och man ska väl alltid sikta på en medalj. Men där har jag inga förväntningar, säger han.
Text: Johan Larsson
Foto: Karl Nilsson/Sveriges Paralympiska Kommitté
Anders bäckman
Ålder: 30.
Bor: Handen, söder om Stockholm.
Familj: Sambo.
Yrke: Grafiker.
Intressen: Cykla, motorsport, datorer, dataspel.
Meriter: VM-brons 2015, fyra fjärdeplatser världscupen.
Aktuell: Tävlar i Paralympics i Rio de Janeiro.
cykling under Paralympics
Sporten utvecklades på 1980-talet och var då för synskadade som cyklade tandem med en seende ledsagare. Därefter utvecklades sporten och kom att inkludera de med cerbral pares, amputationer och andra fysiska funktionsnedsättningar, och de tävlade på tvåhjulingar, trehjulingar och handcyklar.
Det finns fem sportklasser inom handcykling, två inom trehjulingar och fem för tvåhjulingar. De tre klasserna inom tandem deltar i samma tävling.
Anders Bäckman tävlar i klassen H2 (Handcykling med funktionsnedsättning 2) och är anmäld till tre event under Paralympics: tempolopp (14/9), linjelopp (15/9), mixed stafett (16/9).
Övriga uttagna svenska cyklister är: Henrik Marvig (C3; linje och tempo), Jessica Enfot (WH5; linje, tempo och stafett), Peter Malmborg (MH4; linje, tempo och stafett) samt Rickard Nilsson (MT1; linje, tempo)
