För tre år sedan fick Linda Pettersson diagnosen Addison.
Nu vill hon sprida information om sjukdomen. Bland annat genom att cykla Vätternrundan och bli en av de första med diagnosen att klara av de 30 milen runt Vättern.
– Jag har alltid satt upp mål för mig själv, som kanske känns lite orealistiska. Nyfikenheten på hur det till slut ska gå, sporrar mig, säger Linda.
Till skillnad från de flesta andra som diagnostiseras med Addisons sjukdom, eller binjurebarksvikt som det också kallas, kom inte Lindas sjukdomsbesked som någon överraskning. På grund av en ärftlig sjukdom utvecklar hon tumörer i sina binjurar och efter tre operationer har hon i princip inga binjurar kvar. Det uppstår då binjurebarksvikt, vilket innebär att kroppen inte längre kan producera det livsnödvändiga hormonet kortisol.
Kortisol är ett stresshormon och utan det kan vi inte leva. När man har Addisons sjukdom måste man ersätta det kortisol man inte längre har med kortison. Kortisonet tas i tablettform och omvandlas sedan till kortisol inne i kroppen.
– Om jag inte får i mig mitt kortison kan tillståndet snabbt bli livshotande, med kraftigt sjunkande blodtryck och hjärtstopp som följd. Detta kallas för en Addisonkris och om en sådan uppstår måste jag akut till sjukhus för att få kortison i droppform, säger Linda.
När man tränar går det åt extra kortison, så nu är Lindas utmaning att hitta en nivå på medicineringen att hon kan cykla Vätternrundan.
– Det svåra är att avgöra när jag är trött av vanlig utmattning eller om tröttheten beror på kortisolbrist. Jag har med mig kortisontabletter när jag cyklar så att jag kan öka dosen när jag kör längre sträckor. Jag har även med mig en kortisonspruta som extra säkerhet.
Jag tog det som ett tecken – jag skulle fortsätta cyklandet och tanken på Vätternrundan slog rot på allvar.
Vätternrundan ska Linda cykla för att lyfta fram sjukdomen i rampljuset. Hon är uppvuxen i en cyklande familj, där föräldrarna har cyklat runt Vättern ett flertal gånger, samtidigt som hon själv har tittat på. Under de första två åren efter diagnosen tog hon det väldigt lugnt med träning, men sedan började hon bli nyfiken på hur mycket träning kroppen skulle klara av. Hon blev biten av cyklingen och nu är det hennes egen tur att försöka sig på Vätternrundan, där hon ska cykla tillsammans med sin sambo och sex vänner i cykelklubben Team Addisons namn.
– Det var när jag förra sommaren gick in på Svenska Addisonföreningens hemsida för att läsa mer om medicinering i samband med träning som jag fick syn på en nyhet om en cykelklubb som hette Team Addison. Jag tog det som ett tecken – jag skulle fortsätta cyklandet och tanken på Vätternrundan slog rot på allvar.
Under vintern har hon tränat spinning en gång i veckan. Med vårens ankomst har målet varit att cykla de två milen till jobbet en till två gånger i veckan, och lägga till något ytterligare kvälls- och helgpass på det. Några lopp ska hon också hinna med före det stora målet – som hon ser fram emot med skräckblandad förtjusning.
– Jag är lite orolig för vädret. Om det blir för regnigt och kallt fixar jag inte rent fysiskt att reglera kroppens temperatur. Sömnbristen oroar mig också. Men jag är laddad och tycker det hela ska bli jättespännande.
Hon poängterar att om utmaningen blir henne övermäktig den 18 juni kommer hon inte pressa sig på bekostnad av sin hälsa.
– Nej, om jag känner att kroppen säger ifrån kommer jag bryta. Jag hoppas i alla fall orka så långt att jag kan vinka till mina släktingar och vänner i Huskvarna och Jönköping, säger Linda med ett leende.
Det verkar inte som att du låter sjukdomen bestämma över ditt liv?
– Den påverkar mig på det viset att det finns saker som jag bör undvika. Som till exempel att resa till länder där jag kan riskera att bli magsjuk. Eller ge mig ut på stora strapatser själv. När jag är i väg brukar jag alltid leta rätt på någon med vårdutbildning och berätta att jag har sjukdomen och tala om var jag har min spruta ifall olyckan skulle vara framme.
– Men annars känner jag inte efter så mycket. Jag kör på, och har visserligen fått mina smällar ibland. Det handlar nog lite om förnekelse också. Men jag vill inte att sjukdomen ska påverka mig så mycket, utan jag vill kunna göra de grejerna jag vill. Och jag mår förhållandevis bra, säger Linda.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Mats Persson
Texten är också publicerad i Cykla 3/2016.
Linda Pettersson
Ålder: 42.
Bor: Flyttade från Majorna till Lerum i maj.
Familj: Sambo och 15-årig bonusdotter.
Yrke: Jobbar på Husqvarna Construction Products i Jonsered.
Intressen: Cykling, yoga och skidåkning.
Aktuell: Ska cykla Vätternrundan i sommar.
Addisons sjukdom
Addisons sjukdom innebär att man har brist på de livsviktiga hormonerna kortisol och aldosteron, på grund av att binjurarna inte klarar av att bilda dessa hormoner som de ska. Symtomen blir allvarligast när kroppen utsätts för stress eller en infektion. Det är en livslång sjukdom, men man kan leva som tidigare med hjälp av mediciner.
Symtomen skiljer sig från person till person, men vanligt är att man: blir mycket trött och orkeslös, får ont i leder och muskler, tappar aptiten och går ner i vikt, blir sugen på salt, blir yr när man reser sig upp, får mer pigment i huden så att man ser brunare ut än tidigare.
Läs mer på www.addison.se.
Team addison
Startades av Martin Norrman, som också grundade Svenska Addisonföreningen för drygt tio år sedan när han fick diagnosen. Syftet med klubben är att sprida information om Addisons sjukdom i samband med olika cykellopp. I år är första året som Team Addison (genom Linda och hennes grupp) representeras i Vätternrundan.
Läs mer på www.facebook.com/teamaddison1 och www.teamaddison.se.
