Helgen har sprungit förbi och jag har hunnit avverka Billingeracet och testat att köra på de nygrävda downhillspåren ner för Hammabybacken. Så himla kul med downhill alltså. Den mest roliga biten var att ta sig av ankarliften med cykeln utan att trilla.

Men tillbaka till Billingeracet. Jag vet inte om ni gillar racerrapporter – kan ni inte ge mig en kommentar om ni vill ha det eller inte?

Jag ställde mig på startlinjen med blandade känslor från förra årets race. Lyckades med bravuren att köra fel riktigt ordentligt två gånger  och fick snopet vända om för att komma tillbaka in på tävlingsbanan.  Måste ge lite backning på att just där hade det varit fint med en funktionär eller två. Annars tycker jag att funktionärerna var grymma utmed banan.

Billingeracet är nog långloppscupens tuffaste bana och också kanske den vackraste. Bitvis susar man genom hav av vitsippor och portar med körsbärsträd. Slutet av banan var omdraget och en ny klättring hade lagts till innan ”strupen”. Den nya klättringen tog typ aldrig slut. Vill skicka ett stort tack till killarna som peppade mig under loppet. Tack tack!

Vi var en hel liten familj med från SCS Racingteam (Jonas jag räknar in dig där bara så du vet). Och Axel vann storstilat genom att köra solo halva loppet. Jaime servade oss med bästa supporten och lagning och borde hamna på pallplats bara han efter att ha slitit hela dagen med att se till att vi hade hjälp. Han hade det riktigt svettigt att hinna med Axel och Jeppe och sedan mig, Carro och Jonas.

Jag gled in på en 5:e plats och är väl sådär nöjd med den placeringen men tränar på att se på det som var bra under loppet.

[insert][/insert]