Missförstå mig rätt nu, jag fullkomligt älskar att vi får fler och fler verktyg att hjälpa oss att förstå kroppen och få mer kvalité i vår träning. Men jag ser också en fara, eller mer fallgrop för dig som går på klasser och blint förlitar dig på en uträkningsmetod som inte bygger på några studier.  Och mest skrämmande är, att så många instruktörer inte har insikt i just det.  Med lite otur, kan hela klassen du sitter i jobba efter helt fel förutsättningar. Sannolikheten att du som instruktör åtminstone sitter med 30% som har helt fel inställningar är ett faktum. Tänk dig åtminstone en tredjedel, minst, har fel inställningar, har de och du otur, är det ännu fler.

Det är så extremt viktigt att vid tillgång till ett pulssystem – halleluja för dem, att instruktörerna är utbildade och har kunskapen att guida och använda dem rätt. Framför allt, att instruktören vet vad de pratar om. Alltså förenklat, har känt intensiteten själv. Vet man tex inte hur det känns att ligga på sina aneroba tröskeln tex (även om den känsla i sig så klart är högst individuell) så ska man inte instruera den.

Jag kan bli lite rädd över att så få inte använder en skala i förhållande till sitt pulsverktyg och väljer att inte träna sina deltagare att lära känna de olika intensiteterna och gradera dem och efter det applicera puls. Om man inte har hela salen framför sig, där samtliga har ett relativt nytt maxpulstest i bagaget.

Faktisk, först känna sin kropp och sen relatera till faktiska siffror. Det är omöjligt att gå in och förlita sig på en formel som är vedertagen för att passa in ett stort spektra och sedan stirra sig blind på vad den får mätaren att visa, har du otur ligger den ordentligt långt ifrån sanningen.

220 minus ålder

Den mest vanliga formeln som används är 220-minus ålder (i vissa fall så använder man 226-ålder för kvinnor ). Det mest komiska är att det är extremt svårt att hitta forskning bakom den vedertagna formeln som används så skrämmande flitigt runt om. Alltså något som stöttar den. Istället så är det så att 220-ålder bygger på att man har dragit en slutsats av en hög andra studier.  Ska man dra någon slutsats så tenderar 220-ålder att ge en överskattning, alltså för hög maxpuls hos unga individer och tvärtom hos äldre.

Det finns många studier gjorda som hamnar på snarlika slutsatser, men forfarande är de generella formler som enbart baseras på att räkna ut en genomsnittspuls på en grupp individer och igen – har du otur är du en av de där prickarna långt i från linjen på grafen nedan. Felkällan är i vissa fall upp emot 11 hjärtslag/minut eller mer.

Det är inte alls ovanligt att två personer som är friska och lika gamla, kan skiljas åt extremt många slag i maxpuls. Det är snarare mer vanligt.

Har du inte gjort ett maxpulstest är det omöjligt att använda en formel för att hitta din maxpuls. Faktiskt. Och du ska så klart göra testet på cykel om du är cyklist, löpning om du är löpare och ska du jobba med puls inom olika grenar – gör test för alla. Klart hjärtat har en och endast en maximal kapacitet att slå MEN du har även en  ”aktvitetsberoende” maxpuls.

Det du kan göra som deltagare är att använda 205,8-0,685*din ålder och utifrån det korrigerar pulsen över en tid med 5 slag upp och ner. Sedan kortare intervall. Allt i matchning till en ansträningnsskala. Be instruktören om hjälp!   Men allra helst- gör ett maxpulstest om du ska jobba med puls eller åtminstone lär dig matcha ansträngningen med en skala och låt skalan och känslan styra dig. Då får du i alla fall sanningen från din kropp beroende på din dagsform. Just dagsformen styr dig och ditt hjärta mer än du anar.

Jag hade som deltagare varit på min vakt om instruktören köper 220-ålder rakt av och dessutom jobbar utan att förankra intensitet till en skala.

Av ovanstående resonemang är det ännu mer befängt att förlita sig på uträkningen i pulsklockorna. Unna dig ett maxpulstest. Kanske några stycken och utgå från dem. Annars hitta en skala som känns bra att arbeta efter.