Han ledde den största gruppen i Vätternrundans historia, satte ”ett personligt världsrekord” och fick en extra medalj efter sin femte runda. Men förstapriset var helt klart alla insamlade pengar till Diakonias Cykelprojektet, menar Stephan Wilson.
– Det var värt all smärta. Det här kommer verkligen att göra skillnad, säger tv- och träningsprofilen.
När Cykla.se når Stephan Wilson är han ute och promenerar. Det är två dagar efter målgången för en av hans största utmaningar i livet. Åtminstone fysiskt. På knappt en vecka cyklade han från hemmet i Stockholm till Motala för att där genomföra Vätternrundan 315, innan han tog hojen och trampade hem igen. Totalsträckan? 1 000 kilometer. Ett personligt världsrekord, som han kallar det.
– Nu börjar jag se ut som en människa igen. Huvudet är fortfarande inte riktigt med, men vissa domningar är på väg att försvinna. Jag är rädd för att bli för stel, så jag hoppas att mina promenader gör susen, säger han.
Största enskilda gruppen i Vätternrundans historia
Det var i juli förra året som Stephan gick ut med sitt nya projekt. Tillsammans med 60 cyklister skulle han ta sig an Vätternrundan 2023 till förmån för biståndsorganisationen Diakonias Cykelprojekt – som arbetar för att bryta normen och stötta flickor som vill cykla i Bangladesh.
Då var han orolig över om han ens skulle kunna fylla hela gruppen. En oro som visade sig vara helt obefogad. Hundratals ansökte om att få vara med, vilket ledde till att gruppen fick utökas rejält. I helgen stod 150 antagna cyklister på startlinjen, den största enskilda gruppen i Vätternrundans historia.
– Jag var jättenervös när jag lade ut detta från första början. 315 kilometer är långt och jag visste inte om särskilt många skulle våga ta sig an utmaningen. Att vi sedan skulle stå för ungefär en procent av alla startande i loppet säger lite om vilket genomslag som vi har fått, säger han och fortsätter:
– Allt har varit över förväntan och så fint att se en sådan brokig skara människor hålla ihop för den här saken. Jag har cyklat Vätternrundan tidigare, men oftast själv och har inte upplevt den här gemenskapen tidigare. Det mäktigaste var när jag låg sist i klungan och skulle cykla förbi alla. Och det tog sådan tid, klungan tog aldrig slut…
Känslosamt när Stephan cyklade över mållinjen
Men att han själv skulle lyckas klara av alla 1 000 kilometer trodde han knappast längs vägen. Redan när han hade kommit fram till Motala och skulle ge sig av runt sjön var krämporna stora.
– Jag hade så ont i nacken och det blev bara värre. Under en massage var jag så trött att jag somnade trots att massören tryckte stenhårt, det säger lite om hur sliten jag var, säger Stephan och skrattar.
Därför blev det extra känslosamt när han tog sig över mållinjen på Vätternrundan.
– Att komma i mål i Motala är alltid en känsla av att ha vunnit guld. Den här gången av flera anledningar, dels för att de flesta i vårt gäng hade klarat av det, dels för att insamlingen gick bra. Det gjorde mig euforisk av glädje. Sedan visade det sig att det här var min femte runda och jag fick en särskild medalj – då började jag grina.
Sista dagen blev också den bästa
Där och då var han tveksam till om han skulle klara av den sista etappen, att dagen efter cykla hem igen. Smärtorna var obeskrivliga.
– Mina kollegor i följebilen sade att det var helt okej att bryta. Jag hade nått delar av mina individuella insamlingsmål och totalt samlat in över 260 000 kronor, samtidigt som jag var fysiskt förstörd…
Men har Stephan Wilson gett sig in i något, då ska det mycket till för att han inte ska genomföra det fullt ut. Dagen efter satt han på cykeln igen.
– Det blev helt klart den vidrigaste dagen, det var spöregn, motvind och kyligt, säger han.
Dagen därpå var förutsättningarna annorlunda, och då fick han ett värdigt slut på sitt äventyr.
– Den sista dagen var också den bästa – och snabbaste. Då hade vi inget annat att ta hänsyn till och kunde bara nöta framåt.
Cykelprojektet har samlat in över 350 000 kronor
Till slut var han i mål och då hade insamlingen vuxit till över 350 000 kronor, som går till att lära kvinnor i Bangladesh att cykla.
– En lektion kostar ungefär 10 kronor, vilket innebär ungefär 35 000 cykellektioner. Det här är verkligen en insamling som kommer att göra skillnad. Helt klart värt all smärta.
Vad blir din nästa utmaning?
– Jag får fundera lite. Just nu ska jag först unna mig att njuta lite av det här kraftprovet… Men däremot att ta sig an lopp tillsammans med andra har helt klart gett mersmak.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Unni Jonsson, Thèrése Korning
