Cykelpolo i Sverige? Jodå. Under 2010 och några år framåt tränade ett engagerat gäng varje vecka runt om i Stockholm.
– Det var några tjejer som försökte satsa på det i år igen, men det blev aldrig något av det, säger Simona Bava, en av initiativtagarna för snart sju år sedan.
Historien i Stockholm började med att Simona Bava tog in ett nytt tyskt märke till sin cykelbutik Bavabici. Bakom märket stod två tyska killar som tidigare hade jobbat som cykelbud. De spelade cykelpolo hemma i Tyskland och när Simona började prata med dem tyckte hon att sporten lät väldigt rolig. Så tillsammans med några vänner drog hon samman ett lag som träffades varje söndag klockan 14.00 för att träna.
– Ibland kom det många, ibland var vi bara några stycken. Men vi var runt åtta personer som alltid dök upp. Däremot brukade vi ha en ganska stor publik och det var många barn som tittade på oss, vilket så klart var roligt. Det är ju en annorlunda sport, så folk som gick förbi brukade stanna till en stund, säger Simona.
Det blev aldrig en riktig förening av laget, men de hade en Facebook-grupp för att informera om platsen för nästa träning. Någon fast träningsanläggning hade de inte utan fick träna på olika skolgårdar runt om i Stockholm.
– Det var väldigt kul och socialt samtidigt som vi växte ganska snabbt. Men sedan dog det ut och en anledning var att vi aldrig hade något ställe att träna på, säger Simona och fortsätter:
– Det fanns ett segwaypolo-lag som hade fått ett fält att spela på och de utmanade oss på en match. Men vi blev lite sura, för vi hade länge bett kommunen om en plats att träna på. Eftersom vi var ute krävdes det fint väder, hade vi i stället kunnat vara i en gympasal skulle det nog ha blivit mycket större än det blev. Till slut tröttnade folk.
Men de hann faktiskt vara med i en stor tävling. I samband med cykel-VM i Köpenhamn 2011 arrangerades också Copenhagen Bike Polo Open Tournament där flera internationella lag fanns anmälda.
– För oss gick det sådär, det enda jag minns är att det var skitroligt. Vi var ett stort gäng som träffade andra deltagare från länder som Tyskland och Frankrike. Det var mycket publik och det var roligt att vara med i ett större sammanhang än vad vi var vana vid. Men jag kommer faktiskt inte ihåg hur det gick för oss, säger Simona.
Året efter turneringen i Köpenhamn valde Simona att hoppa av och även om några tappra själar försökte hålla liv i träningarna dog intresset helt 2014.
– Det var flera omständigheter som gjorde att jag slutade, dock inte för att det var tråkigt, säger Simona Bava.
Text: Johan Larsson
Foto: Shutterstock, privat
Cykelpolo på hardcourt
- En variant av traditionell cykelpolo som spelas på gräs. Spelplanen kan vara allt från en parkeringsplats till en tennisbana. På varje kortsida finns ett mål placerat.
- Varje lag har tre spelare på planen samtidigt, ingen målvakt, men vanligtvis är en spelare mer defensiv.
- Som klubbor används främst hemmagjorda, eller specialtillverkade, i aluminium. Vanligtvis används en streethockeyboll i plast, men det finns även officiella bollar för cykelpolo.
- Sporten började utövas av cykelbud i Seattle i början av 2000-talet och är också som störst i USA. Även populär i Kanada, Frankrike, Schweiz och Australien. Första världsmästerskapet arrangerades i Toronto 2008.
3 snabba frågor om cykelpolo med simona bava
Vad är svårast med cykelpolo?
– Det är ganska svårt att hålla balansen eftersom du inte får lov att sätta ner fötterna. Det blir lite som när man stannar vid ett rödljus och balanserar på hjulen. Sedan kan det bli farligt om klubban åker in bland ekrarna, därför måste man täcka hjulen.
Måste man vara en duktig cyklist?
– Om man inte kan balansera, kan man lika gärna stanna hemma. Cyklarna har en annan geometri än vanliga cyklar och är dessutom utrustade med fixed gear, så att pedalen kan trampas bakåt. Men det fungerar med vilken cykel som helst, det viktiga är att man tycker det är roligt. Men om man behöver vara en bra cyklist? Ja, om du bara cyklar en damcykel till jobbet en gång om dagen så klarar du inte av det.
Bästa tipset om man vill starta något på egen hand?
– Det handlar mycket om att ha ett ställe att samlas på. Därefter sprider det sig vidare. Vi hade aldrig någon fast plats utan alla fick själva hålla koll på det i Facebook-gruppen.
