Nu är det en månad kvar till MTB-Vättern och jag tänkte att jag skulle dela med mig av de tekniktips jag fått under min första tid som stigcyklist. Jag gillar att cykla slingriga skogsstigar som är lite bökiga men det kräver en hel del teknik, mod och övning. Något jag ibland önskar jag hade mer av! 🙂

Hur tar du dig upp för den där jobbiga backen och hur tar du dig ner igen? Vad du kan tänka på när du kommer till ett lite mer svåråkt parti med rötter och stenar? Det ska jag nu försöka reda ut, i alla fall i praktiken. Oavsett hur många tekniktips vi får och tar till oss gäller det att vi lär känna våra cyklar och det gör vi genom att cykla, trampa och cykla lite till. Vi klarar faktiskt mer än vi vågar!

Trampa dig upp för backen

Känslan är skön när man väl är uppe på toppen av backen, benen svider och man kan pusta ut men vägen upp kan minst sagt vara besvärlig. Jag njuter inte i själva backen, här är det målet som är de viktiga, inte resan dit för mig!

För att ta dig till toppen av backen gäller det att ha fart med dig in och att välja rätt växel innan du börjar själva klättringen. Det kan vara svårt att växla när du väl är i backen och har hårt tryck på pedalerna. Men hur vet du vad som är ”rätt växel”? Tänk så här: rätt växel i en backe är den växel som låter dig att ha ett jämt rundtramp utan att tvingas trampa luft som kan resultera i att bakhjulet spinner och inte får något fäste. Ha blicken upp i backen och välj din linje, ditt spår. Här gäller det att ha rätt mental inställning, att du kommer att klara det!

Alla backar kan inte övervinnas, vissa får man helt enkelt traska uppför!

Hur du positionerar dig på cykeln är avgörande, här gäller det att ha låg tyngdpunkt. Tänk bröst mot styre och armbågarna ut, nästan som att du drar styret mot bröstet. Släpper framhjulet för dig och du tippar bakåt behöver du luta dig fram mot styret mer. Flytta fram lite på sadeln. Blir det riktigt brant kan du behöva flytta så långt fram att du har spetsen av sadeln på rumpan. Funkar inte det så är det tid att ställa dig upp, fortsätt med bröst mot styre. Öva på att ha ett mjukt rundtramp med jämt tryck. Så upp med blicken, fokus och tänk att du snart är uppe!

Rulla nerför backen

Okej, nu är vi uppe på toppen av backen och det är förhoppningsvis dags att rulla utför snart. Att ta sig ner där det är brant är läskigt men samtidigt galet roligt. Men det gäller att ta sig ner helskinnad utan en flygtur över styret.

För att undvika en kullerbytta är det är det även här viktigt hur du positionerar dig på din cykel, alltså vart du placerar din tyngdpunkt. Res dig upp, ha pedalerna parallellt och försök att vara mjuk och följsam i armar och knän. Ju mer du spänner dig i ben och armar ju stötigare blir resan ner. Armarna och benen är dina förlängda stötdämpare!

Vid klättringarna flyttar vi fram rumpan men utför justerar du din tyngdpunkt genom att flytta rumpan bakåt. Är det riktigt brant kan du komma att behöva placera rumpan bakom sadeln ner mot däcket.

För att inte riskera att trampa luft när det väl är dags att börja trampa igen brukar jag växla upp innan färden nerför. En eller två fingrar på bromsarna och håll stadigt i styret. Bromsa mer med bakbromsen (höger) än med frambromsen (vänster) och bromsa mjukt. Bromsar du för kraftigt med frambromsen kan du riskera en flygtur över styret och bromsar du för kraftigt bak finns risken att bakhjulet sladdar och du riskerar att tappa kontrollen. Så här måste vi öva, öva, öva för att lära oss rätt fördelning mellan fram och bakbroms!

Tänk på att hålla bra avstånd till den som ligger framför dig och se till att du inte kör fortare än du klarar av att stanna/väja för någon i spåret.

Bemästra rötter och stenar

Partier med rötter och stenar är mer svåråkta och kan i början få oss att kliva av cykeln för att kunna ta oss förbi. Vilket jag tycker är frustrerande, är ju inte där för att vandra! Men med lite träning och mod går det att ta sig förbi. Och känslan som uppstår när man väl lyckas rulla över ett parti man klivit av på tidigare är oslagbar.

När du kommer till ett stökigare parti är det lättast om du ställer dig upp och försök att var avslappnad i armar och ben. Ha parallella pedaler för att få friare markgång. Farten är din hjälp över de hinder du möter. Lyft din blick och planera vart du ska ta dig fram, dina ögon leder cykeln! Är känslan att du behöver få mer kontroll över cykeln så kan du prova att vinkla ut armbågarna mer, göra dig större. På så sätt blir du mer stabil över cykeln.

Passera den mindre stocken på två hjul

Tvivlar du på din förmåga när du kommer till en mindre stock som blockerar din väg och du kliver av för att passera? Jag törs säga att du kommer att bli förvånad över hur snabbt du kan lära dig att ta dig över och förbi!

Precis som på de stökigare partierna så är farten din vän. Var målinriktad, blicken förbi hindret och tveka inte. Ställ dig upp, skifta mittpunkten lite bakåt och ryck till i styret och ”lyft” framhjulet över. Trampa till och så följer bakhjulet efter! Jag lovar inte att det går på första försöket men ge dig inte, försök igen. Passa på att stanna till när du stöter på mindre stockar och öva en stund. Det är faktiskt så att övning ger färdighet! Är det en större stock el. hinder behöver vi lära oss att bemästra ett så kallat Bunny hopp. Men det är överkurs och själv har jag har inte kommit så långt än! Dream big, start small! 🙂

Oavsett nivå och vart man väljer att cykla tycker jag det viktigaste att man har kul på sin cykel. Förutom att cyklingen blir roligare tillsammans med andra så är det bra att ha sällskap ifall en vurpa slutar olyckligt. Det kan ju ta ett tag innan man blir upptäckt i skogen ifall man blir liggandes utan förmåga att kalla på hjälp.

Dina ögon leder din cykel, upp med blicken och planera. Tänk på att när det blir trixigt så är farten din vän, var följsam i armar och ben, ha pedalerna parallella och sist men inte minst, när du vågar klarar du mer än du tror!

På återseende och cykla säkert!

// Madde