Njuter av de sista dagarna på en härlig semester och de kyliga och friska kvällarna påminner om att hösten snart är här. Visst är hösten mysig men just nu vill jag klamra mig fast i sommarkänslan som ett blygt barn vid en mammas ben.

Fyra vätternlopp var målet för året och loppen gjorde att jag fick uppleva en fantastisk cykelvecka i Motala. Kom på att jag inte summerat lopp 4/4  än så det är vad jag tänker försöka göra nu. Varför det dröjt tills nu kanske ni undrar, Vätternrundan var ju ett tag sen nu.

Jo efter rundan gick all min energi och kraft på att klara av mitt jobb. Jag var trött och oerhört sliten, nära bristningsgränsen. Min arbetsbelastning hade varit minst sagt tuff så gott som hela våren och när semestrarna drog igång kändes den ohanterbar. Fanns ingen energi till att prestera i något annat än de som krävdes av mig på jobbet, jag tog mig bara igenom dagarna. När jag nu kommer tillbaka till jobbet med ny energi är alla vakanser på HR tillsatta i marknadsområdet och jag ser fram emot att få lära känna nya kollegor denna höst!

Men så äntligen kom semestern och jag har hållit mig sysselsatt med cykling, paddling och en underbar vandring i Jotunheimen. Som jag har kopplat av de här veckorna! Det var inte förrän idag som jag kunde plocka fram datorn utan att få ett ångestpåslag.

Grande Finale -300km Cykling-

Det var tredje gången jag trampade mig runt sjön och det här var utan tvekan den absolut bästa! Jag kände mig väl förberedd och vädergudarna var på vår sida. De brukar sägas att om vädret är dåligt på funktionärsvättern så blir Vätternrundan bra och i år stämde de verkligen (de var tämligen en väldigt blöt tur för funktionärerna några veckor tidigare å det tackar vi för ) !

Taggade cyklister! Tack Tobias, John, Elin och Therese för härligt sällskap å grymt kört av er alla!

Jag startade senare än jag gjort tidigare år och det passade mig perfekt, dröjde inte länge innan det började ljusna. Det var skönt att kunna äta middag i lugna ro och se om cykeln en sista gång. Jag lyckades även somna en stund innan det var dags att rulla mot starten. 01:52 stod jag och Norrlänningen John i startfållan och började vår resa. Vi gick ut ganska hårt och höll hög fart ner till Omberg ungefär. Där slog vi av faren något och kom in i ett behagligare tempo.

Första stoppet gjorde vi i Jönköping där vi snabbt fick i oss lite mjölk, mos och köttbullar. Jag vägrade köa till bajamajorna och som ni vet finns inga buskar att skyla rumpan bakom så vi blev tvungna att stanna till i dikeskanten när vi kommit upp för första långa backen efter depån. Strax efter hade jag min första och enda dipp, de blåste rätt kraftig sidvind och benen kändes tunga. Tuggade i mig ett par ransoner fransk nougat i ett försök att få tillbaka kraften. De fungerade och nästa stopp blev som planerat i Hjo. Här tog vi lite längre tid på oss, glufsade i oss lasagne och lättade på trycket.

Hjo men visst, lasagne gör en glad!

De var trevligt längs hela vägen med härliga medcyklister och energigivande hejarop från supportrarna vid sida av vägen. Planen var att ta det tredje och sista stoppet vid Hammarsundet men på grund av att någon fick, ja låt säga akuta ”påtryckningar” behövde vi stanna tidigare. 😉 Så loppets sista stopp blev i Boviken. Efter Olshammar där man lämnar väg 49 och svänger höger in på en mindre väg kom vi mitt i en större klunga som höll hygglig fart, här gick det riktigt snabbt framåt.

Vi följde med i det höga tempot tills vi kom ut på väg 50 mot Hammarsundet. Där passerade vi först en krasch och en kvinna som var på väg att lastas in i en ambulans (hoppas det gick bra för dig!) för att sedan med en hårsmån undvika att själva hamna i en strax efter. Vi fick oss en tankeställare, slog av farten och släppte klungan. Säkerheten framför tid!

Foto: Happyride.se

Längtade så sjukt mycket efter skylten som säger att det bara är 10km kvar till målgång! På de mindre vägarna efter Medevi fick jag ny kraft och cyklingen flöt på bra. Väl ute på Motorvägen i Motala igen hamnade vi mitt i en klunga igen och här kom jag och John ifrån varandra en stund. Jag blev handgripligen utknuffad av en hand på min axel ur en klunga som omringat oss med motiveringen ” du tillhör inte oss” (Verkligen INTE ok). På något sätt lyckades hålla mig på cykeln och jag fick lov att pressa på hårt för att försöka jaga ikapp. John är en riktig kompis som  saknade ner lite innan upploppet så jag kom ifatt så vi gemensamt kunde passera mållinjen på tiden 10.30! 🙂 En tid jag är riktigt nöjd med, speciellt när jag tidigare år tagit jag mig runt på dryga 18 respektive 13.20!

Så det blev som sagt en härlig upplevelse att cykla alla vätternlopp och något jag absolut rekommenderar för den som vill ha en rolig utmaning!

Tack Vätternrundan för ännu ett välordnat lopp och tack för supporten! Och till alla funktionärer vill jag säga ett särskilt stort TACK! Tack för att ni gör det möjligt för oss cykelfantaster att uppleva ren cykelgemenskap ! Å John, tack för sällskapet under veckan och tack Amanda för din markservice och köttfärssås, den gjorde susen! 🙂

Om jag siktar jag på fyra nya målgångar 2018 får ni läsa om senare för nu laddar jag om för Vättern Bike Games på Duntis i Oktober!

Cykla säkert!

// Madde