Jag cyklar för att bli bättre på att cykla. För fartkänslan, tid i naturen, lagarbetet, vänskapen, utmaningen, kroppsarbetet och de vackra cyklarna förstås! Men jag tänkte luska lite djupare i vilka val jag gör dagligen, vikten av dem och vad de grundar sig i.
En parentes: jag har fått veta att min cykel är på G från Italien och att det blir en svart upplaga av Oltre XR1:an – läckert!
Bianchi Oltre XR1 2017
Hur mycket är jag beredd att göra för att bli bättre på cykeln, vad kan och vill jag investera? Det är en fråga jag ställer mig nu i detta ambassadörskap, nu när vikten av att leverera har blivit lite större!
Som tränare och förmedlare av hälsa har jag kunskapen och därmed ansvaret, gentemot mig själv och andra, att leva som jag lär. Jag kan välja att göra rätt eftersom jag vet hur. Sedan kan jag givetvis stöta på hinder, för kroppen och huvudet är levande och komplexa! Men vad jag vill komma till är att jag ”enkelt” kan välja att göra de insatser som tar mig på en rakare väg mot målet. Exempelvis kan jag välja bort skräp-mat eftersom den inte hjälper mig utvecklas dit jag vill. Jag kan välja att lägga mig före 22 på kvällen för att få viktiga sömn-timmar som återhämtar mig optimalt. Men detta är självklart, jag kan ju göra mer eller hur?
jag har kunskapen och därmed ansvaret, gentemot mig själv och andra att leva som jag lär.
Specifika förberedelser under Ride of Hope 🙂
Jag vill helst göra allt perfekt, finslipa varje detalj i min väg mot målet (exempel: vilja sätta upp ett fast dagligt schema för träningen, kosten, sömnen och att aldrig avvika från det). Och det är en bra egenskap så länge den inte skapar känslor av misslyckande, vilket lätt uppstår om förväntningen är att göra ALLT till 100% (sällan hållbart i praktiken!). Detta tänkande är något jag fått jobba med och som jag fortfarande funderar kring då och då.
- Hur förhåller jag mig till mig själv och min målsättning om jag tillåter ”halv-perfekta” val?
- Borde jag inte göra precis allt jag kan för att bli så bra jag kan?
- vad är viktigt för mig i livet, vad värderar jag högst?
Ett svart-vitt tänkande har inte gjort mig speciellt stor nytta, förutom att det fått mig att driva mig själv väldigt hårt i perioder. Detta har på flera sätt utvecklat mig men det har även lett till perioder av ätstörning, prestationsångest, låg självkänsla, rädsla och isolering. Men hey, detta är saker som jag också vuxit av och som många, kanske även du, upplevt i någon form eller grad.
Så vad försöker jag få sagt? Jo, att det är;
- smart att ha en god planering för hur man ska nå sitt uppsatta mål
- att det ska finnas strategier för hur du tar dig dit
- och känn till varför du faktiskt vill göra detta (lättare att hålla fast vid beteendet då)!
MEN i tillägg behövs lite flexibilitet för oförutsedda inslag i livet och för att jag genuint tror att man presterar bättre om man har en tolerant och förlåtande attityd gentemot sig själv (obs! inte detsamma som undanflykter). Det leder med all säkerhet till;
- en generellt bättre självkänsla
- att du litar till dig själv och dina beslut
- att du bär på mindre stress och därmed presterar riktigt bra när det är dags.
Fortfarande behövs starka insatser som främjar utvecklingen på hojen förstås, ursäkter tar mig ingenstans!
Ett av veckans tuffa pass
Det finns mycket mycket mer att säga i detta område som jag nu endast snuddat in på. Så dela gärna dina tankar och åsikter.
Stay stark!
Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium och Thule.
