Min välbehövliga semester startade redan den 4 juli, men med vetskapen om att jag skulle ta mig an speakeruppdraget på Svenska Mästerskapen i MTB (cross country och sprint) kunde jag inte fullt ut koppla av till att börja med. Jag ville ju naturligtvis komma väl förberedd till Värnamo, där tävlingarna ägde rum 14-17 juli. Och vilket SM som stundade! Det är inte var dag man får presentera startfält med nykorade världsmästarinnor på startlinjen. Både U23-världsmästarinnan Jenny Rissveds och Juniorvärldsmästarinnan Ida Jansson var på plats. Och det räcker inte med det; Emil Linde, Europamästare i disciplinen sprint samt bronsmedaljören i densamma, Martin Setterberg fanns också med på startlistan.
Det blev ett bra SM, ett roligt och ett trevligt SM (möjligen kunde vädret, som spelade oss ett spratt, kunnat vara mer stabilt). Det korades mästare och mästarinnor i åldersklasserna 10-12, 13-14, 15-16, junior, elit och veteranklasser 30, 40 och 50 år. Det är roligt med de sistnämnda klasserna. Där fanns nämligen flera av mina tidigare kumpaner med och körde. De som haft ett uppehåll från tävlandet på grund av arbete kombinerat med familj- och småbarnsår. År då det för många är svårt att hinna med träning och tävling i livspusslet. De inspirerar mig. Får mig att känna lust att ta ut en licens och få på nummerlapp på rygg och på cykel. Inte för att lägga all ledig tid på hårdsatsning mot Sverigeeliten men för att finnas med i gemenskapen igen och få en dos av den där adrenalinkicken som det trots allt innebär att tävla. Visst skulle hornen växa ut en bit utanför pannbenet… om jag känner mig själv rätt. Men jag tror faktiskt att jag skulle glädjas allra mest åt att delta och vara en del av MTB-cirkusen igen. En dag ska jag kanske ge mig själv den utmaningen det innebär att bemästra de tuffa tävlingsbanorna igen och lite nyfiket se hur långt det skulle räcka placeringsmässigt. Men, men, det dröjer en stund än. Vår renovering av Bergsätter Gård ska bli klar, och det vore roligt om dottern Cecilias intresse för cykling växte sig lite starkare först så att familjen kunde ägna sig åt samma hobby. Vi får se.
Tills dess får det bli spontana och härliga träningspass utan någon egentlig plan, som det jag njöt av i onsdags. Ett varv på MTB-banan i Fålehagen här i Motala. En intensiv bana som bjuder på en del tekniska partier, många igångdrag, ett par klättringar och roliga stigar. Jag svettades, flåsade, njöt, hade roligt och jag tog mig tiden att plocka några smultron vid sidan om stigen. Och ja, jag valde långa banan… styret pekade ju dit, liksom viljan gjorde.
Ha en fortsatt skön sommar!
