Var det månne en blivande paracyklist som gjorde sina första träningspass under inspirationsdagarna i Motala? Michael Karlsson från Jönköping blev i alla fall ordentligt inspirerad av såväl träningsformen som av farten.
– Jag tränar en hel del till vardags och jag måste säga att jag blev sugen på att fortsätta med paracykling, säger Michael.
Hur sammanfattar man en inspirationsdag i Motala för att locka fler att intressera sig för paracykling?
Med tanke på att anmälningsantalet närmade sig bristningsgränsen blir det korta svaret succé.
– Det blev en väldigt lyckad helg med inspiration för allmänheten och en perfekt träningshelg för aktiva utövare, säger Anna Beck, tidigare världsstjärna inom paracykling och i dag förbundskapten för SCF Para.
En av deltagarna var Michael Karlsson som trivdes riktigt bra med upplägget som det bjöds på i Motala.
– Det var extremt trevligt med härliga människor på plats. Cykling är en rolig och bra träningsform och jag fick två rejäla pass i kroppen – med skön träningsvärk dagarna efteråt, säger Michael och skrattar.
Michael har en inkomplett ryggmärgsskada vilket innebär att han kan gå lite grand, men han föredrar att använda sin rullstol för att ”spara på energi plus att man är snabbare då”.
Och nu kanske det blir en paracykel också. Eller?
– Det vore väldigt roligt att börja träna paracykling, men det är dyrt med en ny cykel, så jag söker efter en begagnad.
– Så det återstår lite innan jag kan kalla mig ”paracyklist”, men jag har kommit så pass långt att jag i alla fall har skaffat klassning för att kunna tävla. Så jag har börjat i fel ordning med klassning, cykel och sedan träning.
I Svenska Cykelförbundet pågår ett stort jobb för att nå ut till fler personer som vill intressera sig för paracykling. Då är inspirationsdagar, likt den i Motala första lördagen i februari, en viktig del.
Dels för att locka personer till cyklingen. Dels för att många kanske inte vet att deras syn- eller rörelsenedsättning kan klassificeras som en klass i paracykling.
– Vi reser runt över hela landet för att bjuda in till sådana här dagar. För redan aktiva är det roligt att komma ut på läger, träffa andra och varva stenhårda intervallpass med föreläsningar, säger Anna.
– Samtidigt är detta dagar när vi jobbar både med bredd och topp. Vår förhoppning är att fler kommer att lockas till och satsa på paracykling vilket exempelvis innebär fler deltagare på tävlingar framöver.
Unik certifiering för tillgänglighet under framtagande
På plats under inspirationsdagen fanns även Vätternrundan. Tillsammans med Svenska Cykelförbundet, Svenska Triathlonförbundet och Fritidsbanken har man målsättningen att ta fram en unik certifiering för tillgänglighet på deras cykellopp. Syftet är tydliggöra vad man kan förvänta sig och vilka anpassningar som finns.
– Det är en väldig trygghet att veta vad förutsättningarna är när man som paracyklist anmäler sig till ett lopp under Cykelveckan, säger Anna.
Andreas Andersson, kommunikationsansvarig på Vätternrundan, håller med. Att cykla är skonsam och nyttig träning för kroppen. Då är det viktigt att så många som möjligt ska få chansen att uppleva Cykelveckan på samma villkor.
– Vi är duktiga, men vi kan bli bättre. Som cyklist ska man känna sig trygg när man kommer till Motala för att cykla och här vill vi gå i bräschen. Att bli tillgänglighetscertifierade är ett viktigt steg för att göra alla våra lopp mer inkluderande.
Enligt Vätternrundan har arbetet med modellen för tillgänglighet påbörjats och målsättningen är att den ska vara klar för lansering till Vätternrundan 2026.
– Vätternrundan och Cykelveckan är till för alla och tillsammans kan vi, Svenska Cykelförbundet, Svenska Triathlonförbundet och Fritidsbanken åstadkomma skillnad, säger Andreas och får medhåll av Anna Beck:
– När man anmäler sig till ett lopp under Cykelveckan vill man veta vilka förutsättningar som finns, man ska känna trygghet direkt. Paraförbundet och Vätternrundan har ett väldigt bra samarbete och det märks att de vill vara en föregångare.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Jeff Thorén
