Träningsdagböcker används av såväl elitidrottare som motionärer. Det ger koll på både utveckling och träningsmängd. Men ger även motivation.
– Att se tillbaka på all min träning sporrar mig att fortsätta träna, säger Sabina Plomin.
För Sabina Plomin började allt med ett gymkort. I det ingick en träningskalender där alla bokade pass loggades. Hon fortsatte att notera sina träningstillfällen och nu, sju år senare, kan hon gå tillbaka i dagboken och läsa om sina första konditionsrundor.
– Jag började träna 2011. Då kände jag mig klen och orkade knappt dra upp ankaret när vi var ute med båten, och att springa till bussen gjorde mig helt utmattad. Jag märkte att ju fler pass jag noterade i träningsdagboken, desto roligare blev det, säger Sabina och fortsätter:
– Nu kan jag jämföra vad som blivit bättre i min träning över tid. Sedan starten har jag tagit ut en årlig sammanfattning som visar hur mycket jag rört på mig och vad det är för typ av träningspass jag har varit ute på. Jag är jätteglad att jag sparat allt, det sporrar mig till att fortsätta träna när jag ser vilken resa jag gjort.
I Sabinas fall har det aldrig handlat om att lägga upp träningsplaner eller tvinga sig ut i joggingspåret. Snarare har hon letat mönster och tittat på hur många pass hon har gjort senaste månaden.
– Jag kan se att jag haft kontinuitet i min träning och även om jag har skippat något pass kan jag ge mig själv en klapp på axeln för de gånger jag faktiskt har tränat. Jag tittar bakåt i tiden och reflekterar. Jag kan till exempel se om jag inte har tränat styrka på ett tag och tänka att det är dags igen.
– Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att skriva ned anteckningar om passen utan snarare hållit det simpelt för att se vad det är för typ av pass jag tränat, distansen och hur länge jag varit ute. Det har helt enkelt varit för min egen skull, säger Sabina.
Fördelarna med att logga sin träning är många, enligt Sabina. Till de vänner som frågar hur man håller motivationen uppe är svaret självklart.
– Jag rekommenderar egentligen alla att ha någon form av träningsdagbok. I början kanske den inte fyller så mycket funktion, men när man kan börja jämföra sina resultat kommer det kännas bättre, träning har ju aldrig varit förgäves. Det räcker att man bara skriver ned sina löprundor, så man får en bekräftelse på att man rör på sig.
Två år efter att Sabina började logga sina träningspass fick hon tanken att hon kanske hade något att tillföra andra. Tanken resulterade i en blogg.
– Jag minns att jag först tänkte att ”vem ser det här egentligen?”, men jag hade ingen lust att lägga ut någonting på Facebook, det var inte rätt forum för mig. Jag ville skriva av mig samtidigt som jag ville kunna analysera min träning och se vad som passade mig. Nu jag kan gå tillbaka och se hur jag kände för en tid sedan, följa min egen resa.
I sommar åker Sabina till Motala för tredje gången i cykelsammanhang. Tidigare har hon cyklat både Vätternrundan och Halvvättern. I år blir det ett tredje lopp under Cykelveckan då hon satsar på Tjejklassikern.
– Jag hoppas kunna träna resten av mitt liv. Man blir inte yngre och ibland kan man dra på sig förslitningar, så det kanske inte blir så många maratonlopp, även om det finns på ”listan”.
– Något jag vill testa på är att fjällvandra. Men en del av de discipliner jag tränar kommer jag hålla på med så länge jag bara kan. Och självklart ska jag fortsätta logga min träning.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat, Shutterstock
Sabina Plomin
Ålder: 44.
Bor: Värmdö, Stockholm.
Yrke: Kommuntjänsteperson.
Bästa med träning: ”Mental och fysisk hälsa i kombination med det sociala.”
Blogg: Högsta möjliga lägsta fart – sabinaplomin.wordpress.com.
Cyklat: Vätternrundan, Halvvättern och anmäld till Tjejvättern 2018.
Målsättning 2018: Passera totalt 1 000 tränade pass sedan starten.
Tips på träningsdagböcker och motionsappar
- RunKeeper
- Shapelink/Twiik
- Svettig
- Lifesum
- Peppster
- Papper och penna fungerar lika bra
