Mitt jobb tar mig med lagom oregelbundenhet till New York och det är oftast trevlig och bra på alla sätt men har under våren skapat en VISS ångest hos mig. Ja, vi snackar ångest igen. Anledningen till det är över att jag alltid tänkt att träningsmöjligheterna på cykel är begränsade i New York. Tills jag kom på att det bor ändå 8 miljoner människor i stan och det rimligtvis måste finnas en och annan cykelentusiast bland dem. Och de tränar. Alltså borde jag också kunna göra det. Eller? Det måste i alla fall finnas EN eller två landsvägscyklister som intresserar sig för att träna inne i stan. Rimligtvis.

Sagt och gjort. Hur gör det? Lite googlande och stravande visade att de flesta cyklar längs vattnet och i parken i New York. Central Park that is. Så långt allt gott. Rutten klar. Men cykel då?

En svårare nöt att knäcka skulle det visa sig! De flesta som hyrde ut cyklar hyr inte ut racers utan det är skakiga hybrider i bästa fall eller i majoriteten av fallen hedeliga herr/damcyklar med rejäl korg. Min ingång var hela tiden att ”ska det var så ska det vara” och att jag alltså då ville ha en racer.

Efter ett tiotal samtal hittade jag fram till Dannys Cycles.  De hade inte bara en racer utan också en racer i min storlek. Cash byttes mot cykel och iväg for jag. Uppl längs Hudson River och in i parken. Lite läskigt och lite nervöst att ge sig ut i trafiken. Hur det gick? Klicka på videon och se!