Crescents tjejvätternläger, femtio kvinnor i alla de åldrar, med olika bakgrund och skiftande cykelerfarenheter. Ett forna sanatorium, en gång upprättat för sin omedelbara närhet till havet och dess välgörande effekter. Nu ett kusthotell som i hela sin atmosfär erbjuder sina gäster en helhetsupplevelse som andas balans. En handfull urstarka, urcoola brudar i Team Crescent DARE som inte bara tillhör eliten av cyklister, utan också brinner för att sprida cykelglädje och cykeltrygghet till sina medsystrar. En cykeltillverkare med en historia som sträcker sig längre än hundra år, en Svensk gigant som följer oss från stödhjul till karbon. En helg med Crescent och deras tjejvätternläger. My God liksom!!
Crescents tjejvätternläger! Kvinnokraft i sin urstarkaste form.
Vi anlände fredag. Det regnade. Regnet till trots gav vi oss iväg ändå, en del av oss för första gången tillsammans med någon annan än våra egna tankar. Jag anslöt mig till grupp två av tre, till de som varit med om lite men inte allt. Fick 39,61 km blöt cykling till erfarenhetskontot, kilometer fylld av koskit i ansiktet och en rejäl dos kraft för psyket. Jag tror vi var många som var litea osäkra, vem är jag i allt det här liksom?! Efter munskölj och dusch en föreläsning om kostens betydelse. En för mig viktig påminnelse för mig om varför, medan hur och vad redan var bekant. En påminnelse om att vår kropp är en fantastisk institution som med rätt bränsle kan ta oss lika långt som våra drömmars räckvidd. Jag somnade i samma stund som huvudet nådde kudden den kvällen.
Dag två inleddes inte bara med havregryn, utan också med en häpnadsväckande Renata Chlumska som i sin livsberättelse fick varje lystrande hjärta att slå med lite starkare slag än vanligt. Renata, du kommer hädanefter att få mig att orka lite till, våga lite mer och tro ännu starkare. Tack.
Renata! Du bestiger världens högsta berg, jag kämpar med uppförsbackar. Ändå lät du mig förstå att min prestation är lika värdefull som din.
Dag två var också den dag då jag förvånade mig själv inte bara genom att gå upp till grupp tre, utan också genom att välja att vända om och ta de där långa backarna en gång till. Dagen då jag fick känna euforin när jag fick susa nerför de backar jag just övervunnit. Dagen när jag somnade med ett leende på läpparna, fylld av vetskapen av att allt gjordes möjligt tack vare kraft och pepp från alla de som fanns runt omkring.
Dag tre. Bålstyrka till frukost. En ”måltid” som tre dagar senare fortfarande hindrar mig från att hosta. Well I get the point, min bål behöver kärlek, jag ska jobba på det framöver. Teknikdag och pulsdag. Först teori sedan så mycket praktik att pulsmätaren gick i spinn. Vi cyklade vinge, vi körde tempo och vi avslutade med en klunga så snygg att varenda cyklist faktiskt bör lyfta på hatten.
Nu vardag igen, vardagsverklighet är verkligen inte att förakta, men OJ vad jag önskar varje människa att få uppleva det jag och 49 andra kvinnor fick uppleva den forna helgen. Om du någonsin tvivlat på din plats på sadeln, i klungan, i gemenskapen så håll ögonen öppna för nästa chans att bli motbevisad. Jag kommer att vara där då, kom och säg hej och upplev hur det är att vara omgiven av cykelkärlek.
.. och som lite pinsam ”bonus”. En novis cyklist försöker ge sin Tera lite kärlek.
Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium, Thule och Oakley.
