Jag sitter i bilen på E4:an mot Stockholm. Busarna är upplockade och vi är på väg hem.
Det har på så många sätt varit en oförglömlig upplevelse på Gran Canaria. Att smyga på Sveriges enda proffslag och ”praoa” som cykelräv på racer, är galet häftigt och fascinerande. Fantastiska sponsorer och människor i och runt om laget. Härliga individer men stora varma hjärtan. Tack från hela hjärtat för att jag fått nöta sammanlagt drygt 50 mil med er och plockat en massa höjdmeter.
Jag har cyklat ett knappt fåtal gånger på racer förut och inte fastnat, min kärlek blev istället till lera och rötter i skogen. Men mil på perfekta vägar. Serpentiner som snirklar. Stigningar på 1850 höjdmeter. Svett. Rädsla för att rulla ner de där höjdmetrarna och möta trafik i svängarna. Tömda depåer. Solsken. Allt. Har gjort att jag är lite nyfiken och sugen på mer.
Bildkavalkad nedan. Vi smög lite på Saxobank och cyklade en sväng med Marianne Vos.
Björn. Klippan och en helt fantastisk värd. TACK. I bakgrunden Andreas från Blizz, sjukt härlig och go.
9 km högre upp.
Torkar underställ och tröja i väntan på att teamet ska komma upp för