Blogg

Vätternrundan på Mallorca, Cykling i en underbar gemenskap

Nu kan man väl säga att jag tagit studenten som cyklist, ja nu när jag varit på Mallorca och cyklat. Skämt å sido men det känns ju som om alla har varit där och trampat och nu har även jag det. En plats jag kommer att komma tillbaka till.

Började ladda om för nästa läger så fort jag kom hem så jag har inte riktigt hunnit landat än och smält alla intryck från veckan. Nu till helgen är det ju MTB camp på Omberg och jag har försökt skaka av mig ringrostigheten i skogen för att vara redo att möta deltagarna. Men jag ska göra ett försök att sammanfatta en vecka (utan att skriva en novell) fylld av cykling, fikastopp, härliga människor och minst sagt intressanta möten.

Anna, Hanna och Jag

Även om vi cyklade landsväg så bjöd första turen på lite MTB inspiration. Sorry Anna Öhrström, men denna kommer du få höra länge 🙂 Vi gjorde alltså en ”Anna” som numer är ett myntat begrepp på vätternlägret. På hemvägen från Llucmajor avvek vi från rutten och hamnade tillslut på på 4km grusväg som går jämte hängmattan. (Anna drar sig naturligt till stig och grus) Trots promenad/försök till cykling var det bara glada miner och vi fick oss några goa skratt i grupp 3.

Vi var totalt 111 cyklister på lägret som delade upp sig i 10 fartgrupper. Jag cyklade med olika grupper varje dag vilket var jätte roligt och givande. För att stilla mitt kontrollbehov la mig alltid sist i klungan i början av turen för att läsa av och känna in dynamiken i gruppen. Väldigt utvecklande att cykla med nya människor varje dag, gav mig en större insikt i mina egna brister i en klunga helt enkelt genom att iaktta andras förmågor.

En stor eloge och TACK till alla härliga ledare, ni var fantastiska på att hålla ihop grupperna, leda oss på fina vägar och att upprätthålla den där go stämningen som faktiskt var i samtliga grupper.

Inte solskenscyklist men tydligen har även jag en bekvämlighetszon.

För mig blev det 5 dagars cykling. En frivillig vilodag och en med mer regn än jag kände mig bekväm att cykla i.

Vi cyklade i regel mellan 9.30 fram till någon gång under eftermiddagen inklusive stopp för fika. Igen cykling utan fika, fikastoppen är otroligt viktiga och även om jag två av fem dagar nästan blev utan fika pga. av förvirrad eller nonchalant serveringspersonal . (Inte alls bitter för att jag aldrig fick mina pommes eller min äppelkaka, inte alls bitter 🙂 )

Innan det dagliga teoripasset fick jag förmånen att hålla ett kort stretch pass för de som ville sträcka ut kropparna efter en statisk dag på hojen. Många ömma skuldror, axlar och händer efter några dagars cykling  på hyrcykel eller bara av ovana efter en lång vinter. På de cykelfria dagarna ledde jag klasser i Yin Yoga som jag förstår var väldigt uppskattat. Tack för den fina feedbacken, den värmer!  (Särskilt gött då jag var lite spänd innan)

Uppskattade de gemensam middagarna på kvällarna som avslutades med ledarträff för att summera dagen och planera nästa dags turer. Som sagt ett härligt gäng med många skratt tills planen satt. Trots rätt dåligt väder för årstiden så har jag bara en positiv och go känsla när jag ser tillbaka på veckan. Helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna så.

Jag gillar tydligen att klättra. Jag njuter tydligen av nötandet, det går inte fort men jag gillar att får borra ner huvudet och trampa på i min egen takt. Nerför var också kul men jag tog det lite försiktigt och försökte att slå bort kraschscenarier som spelades upp när hastigheterna var över 50km/h. Hjärnspöken kan hindra och blockera men ibland är det också bra att de dyker upp och påminner mig, en adrenalinjunkie som mig att ta det lite lugnt ibland…

Jag slås återigen att det så galet kul att sitta på en cykel och trampa, mil efter mil. För mig är det inte bara själva tiden jag sitter på cykeln jag älskar, det är gemenskapen, skratten, tillåtelsen att vara lite nördig, möjligheten att pressa mig själv och att utvecklas, svetten, fikastoppen, samtalen. Det är farten, frihetskänslan, kilometrarna jag avverkar och allt jag ser, känner och upplever längs vägarna. Både det jag tar in via mina sinnen men även det som sker inom mig. Alla tankar som processas, insikter som slår mig och planer jag påbörjar eller saker jag släpper taget om.

Jag får uppleva sånt jag inte annars skulle uppleva, att få träffa och lära känna underbara människor jag inte annars skulle ha träffat. Det är en ynnest! Antar att detta sker inom andra gemenskaper och sporter också och jag är så oroligt glad att jag hittade min väg in i cyklingen. Tacksam för att jag får och kan göra det jag älskar att göra, på och utanför cykeln!

Tills nästa gång, ha de gott och cykla säkert!

// Madde

FRILUFTSCYKLISTEN

Hej, jag heter Madelene Burgström och jag är lite tokig i det här med cykling, både landsväg och mtb.

Jobbar med HR- och ledarskaps frågor på Sveriges viktigaste företag. Jobbet tar en väldigt stor del av min tid men försöker balansera allt så att jag har tid och kraft att göra allt annat jag vill och tycker är viktigt i livet.

Familj, vänner, upplevelser och inte minst vila och återhämtning. Lever ett aktivt liv och gillar att prova och uppleva nya saker, gärna i skog och mark.

Jag hoppas jag kan inspirera någon att utmana sig själv och prova nya saker.

Jag behöver ha målgångar att passera för att se fram emot för att känna motivation i min träning. Vilka målgångar ska vara målet för året 2018? Vätternrundan Sub9 är helt klart det stora målet för året!