Blogg

En vandring i cyklingens spår

Det såg ut att bli en fin vårhelg och att det nog skulle bli en tur längs landvägen till helgen. Förra året cyklade jag premiärturen 20mars och nu skulle det i alla fall bli någon dag tidigare. Men det blev ingen cykling, istället det blev en magisk vandring med övernattning i en skog som precis väckts till liv, fåglar som kvittade och myror som febrilt jobbade med att reparera det som förstörts av vinterns kyla. Trots vandring var cyklingen närvarande längs stigarna och jag längtade efter min cykel.48aeed9c0cc9ae16ab0b6ac9395ca2ab

Vandringen var egentligen planerad till nästkommande helg men av olika anledningar passade den bättre för oss båda och jag fick skjuta på mina cyklande planer. På lördagsmorgonen efter en timmes bilresa parkerade jag bilen på den plats vi planerade att avsluta vår vandring nästkommande dag. Klev ur bilen, blundade och insöp våren. Plötsligt hörde jag ett välbekant ljud, ljudet av släta landsvägsdäck mot asfalten som närmar sig med susande fart. Jag ler och hälsar glatt på klungan där jag står med min stora säck på ryggen i dikeskanten och väntar på att bli upphämtad. JAG VILL OCKÅ CYKLA! Förundras över den längtan jag kan känna, till att få sitta och trampa mig fram genom landskapet. Tänk att jag blev så inbiten på cykel!

Vi börjar vår vandring och så fort jag kliver in på skogsstigen slappnar jag av och kommer ner i varv, en bit in på stigen blir jag gråtmild. Blir gråtmild jag av stunden, av sällskapet och stillheten. Vandring är för mig en resa inåt, där jag känner mig som mest naturlig, där jag kan andas och reflektera. Jag får ett rus av den känslan, en kick som av en drog.

Jag kommer på mig själv att söka linjer där vi tar oss fram och jag tänker högt att ”där blev det tekniskt svårt, hade jag behövt kliva av?” och att det skulle vara galet kul att cykla där vi går. Ser något välbekant på en sten vid mina kängor, vita små linjer efter vinterns dubb och jag kan nästan känna hur dubben söker fäste men misslyckas, glider å sidan och hur jag måste parera och följa efter.5f0708e47f76cc3251b48976fb2e6489

Efter en stund blir det lika naturligt att söka spår efter cyklister som att stanna upp och iaktta hackspetten som jobbar lugnt och metodiskt uppe på en tallgren. Undrar om någon som inte cyklar ens skulle reflektera över de stripade rötterna eller de dubbtatuerade stenarna längs vägen. Troligtvis inte, alla är inte lika cykelnördiga som jag! 🙂  Vi pratade om att göra en liknande tur fast på cykel någon gång och började diskutera hur vi skulle lösa det med tält, sovsäck och all annan utrustning som behövs tas med, vi fortsätter vandra.

Framme vid stugan som vi bestämmer oss för att övernatta i sätter vi oss längs husväggen och sipprar på en god öl och insuper solens strålar som letar sig fram till skogsgläntan. Vi har längs vår vandring inte mött någon men nu passerar det terränglöpare, cyklister och andra vandrare i en strid ström. Det sjuder av liv och rörelse, alla på sin egen lilla resa. Vi sitter och iakttar. Det blir stilla och kvällen närmar sig, vi drar oss in i stugan och eldar i spisen.

Kikar ut genom fönstret och ser fyra fatbikes med full packning närma sig stugan. Jag sitter kvar en stund men kan inte bärga mig, går ut och hälsar. Jag suger åt mig av alla tips jag kan få, forum, olika väsktyper för packning, de bästa platta kastrullerna som får plats i ramväskan och olika leder att cykla på. Jag frågar och noterar detaljer. Jag får provcykla i skogsgläntan och trampar över stenar och rötter. Vilken kul cykel! De feta däcken sväljer allt med lätthet och jag förvånas över hur lättmanövrerad den är trots sin stålram och tunga packning. Får genast ett sug att köpa en ny cykel, N+1 ni vet ! 🙂  Lägger till bokmärke i telefonen för senare läsning. Är det här det som menas med att leva med cyklingen?!20170318_173206

Vårrusiga vandrar vi hemåt, tacksamma för allt vi får uppleva och för alla möten vi fått göra längs vägen. Jag får fortsätta nöta på racern hemma i veckan men till helgen ska hon få ut och rulla på riktigt!

Ha de gott och så ses vi snart på vägarna igen!

// Madde

FRILUFTSCYKLISTEN

Hej, jag heter Madelene Burgström och jag är lite tokig i det här med cykling, både landsväg och mtb.

Jobbar med HR- och ledarskaps frågor på Sveriges viktigaste företag. Jobbet tar en väldigt stor del av min tid men försöker balansera allt så att jag har tid och kraft att göra allt annat jag vill och tycker är viktigt i livet.

Familj, vänner, upplevelser och inte minst vila och återhämtning. Lever ett aktivt liv och gillar att prova och uppleva nya saker, gärna i skog och mark.

Jag hoppas jag kan inspirera någon att utmana sig själv och prova nya saker.

Jag behöver ha en målgång att se fram emot för att känna motivation i min träning. Men 2017 har jag fyra målgångar i sikte, fyrtal i Vätternlopp är målet för året!