Blogg

Vätternrundans cykelresa till Mallorca, en resa i inre och yttre landskap

Snön vräker ner när jag under påskaftonen kör hem genom tre av våra sydligaste landskap.  Lappländska till trots är jag lite skraj, bilen framför mig åker som en vante över vägen och mannen på macken där jag stannat för att pusta har rädsla i ögonen. April är onekligen en nyckfull tid, Lundell har koll. Jag är på väg hem från mitt livs första cykelresa, en resa som kom att bli en  fysisk och känslomässig berg- och dalbana. Efter att ha inlett med en cykeltur i eufori sjönk jag som en sten i sommarljum insjö. I en backe någonstans började tvivlet överrösta vindbruset och ekandet i huvudet gjorde snabbt benen mjuka som spagetti. Hjärnspöken, hur utmattande är dem inte?!  Försökte förmå de andra att cykla vidare utan mig men det var omöjligt. Alla ska med, skanderade de glatt. Jag svor tyst för mig själv, envisa människor men när vi väl kom hem till hotellet igen var tacksamheten för deras obevekliga grupplojalitet enorm.  En för alla, alla för en- det är liksom bara att vänja sig.

Dag två, jag har just cyklat (läs; blivit knuffad) upp för backar som liksom aldrig tog slut. Det gjorde däremot jag.

Dag två, jag har just cyklat (läs; blivit knuffad) upp för backar som liksom aldrig tog slut. Det gjorde däremot jag.

Tog sedan två dagars paus. En återhämtning som kom att handla mer om att låta själen landa och acceptansen växa, än att låta benen vila. Det gav resultat, då kom vändningen. Någonstans under vilodag två började jag längta efter att få cykla igen och när jag väl satte mig på cykeln igen började själen sjunga och benen att trampa.  Lovely!

Den obligatoriska, synnerligen välsmakande cykelfikan.

Den obligatoriska, synnerligen välsmakande cykelfikan. Utsikten gick inte att klaga på.

Jag har fått lära mig så otroligt mycket under denna veckan, inte minst under teoripassen som hölls på terrassen varje eftermiddag. Här fick jag se hur man lagar punktering snabbare än Joe Labero får fram en kanin ur en hatt, hur man håller koll på sitt styrlager, hur man justerar växlar (men be mig för guds skull inte återberätta det!) och hur man bör äta och träna inför sin Vätternrunda. Andra insikter/kunskaper som veckan gav var;

  •  Klicka alltid av vänsterfoten först. Skulle du tappa balansen ramlar du i så fall till höger och således inte rakt mot körbanan.
  •  Håll händerna i bocken i nedförsbackar. Då får du bättre kontroll och händerna har inte samma utrymme att flyga iväg om det plötsligt kommer ett gupp.
  •  Sakta ner ordentligt i uppförsbackarna. Jag brukar alltid ta i när jag ser att det kommer en backe med resultatet att jag är helt slut när jag kommer upp. Fel strategi Ellinor!
  •  Justera bromsarna så att de inte tar för långt ut. Du kan då hålla handen mer sluten när du ligger på bromsen och får bättre kontroll och mindre kramp.
  •  Lägg alltid växeln så kedjan kommer på minsta klingan när du ska ta loss hjulet. Sitter det i ryggmärgen så vet du alltid vart du ska lägga kedjan när du sätter tillbaks hjulet igen.
  •  Byxfett! Annika hade en burk mirakel med sig som jag fick testa och jag beställde en egen så fort jag kom hem. Antibakteriell, svalkande créme som hädanefter alltid kommer att finnas på min padding. Superbra!
  •  Lägg reservslangen i en strumpa. Det skyddar inte bara slangen från allt annat i sadelväskan, utan är också utmärkt att torka av händerna på efter ett slangbyte.

Dessutom har den rutinerade MTB-Håkan lärt mig vikten av att stämma av, men det är en annan historia =)

Teoripass på solig terrass

Teoripass på solig terrass

Ett stort och innerligt TACK till var och en av er som jag fick dela denna erfarenhet med. Till alla kunniga och engagerade ledare, till Vätternrundan som gav mig möjligheten att få följa med, till Annika och Ulrika, mina fina rumskamrater, till alla partners som försåg mig med allt en Mallorcacyklist kan tänkas behöva. Sist men inte minst, tack alla deltagare som spred glädje och värme, för samtal längs prunkande vägar och uppmuntran när det behövdes som mest. Den här veckan sparar jag långt in i hjärteroten.

Tjejvättern- Annika, Vätternrundans marknadschef Ulrika och jag. Tack för en fin vecka tjejer!

Tjejvättern- Annika, Vätternrundans marknadschef Ulrika och jag. Tack för en fin vecka kära rumskamrater!


Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium, Thule och Oakley.

Från soffan till sadeln

//AMBASSADÖR VÄTTERNRUNDAN 2017//

Medelålders, medelmåttig motionär som äntligen har insett att varje enskild människa har förmåga att bli den man vill vara. Uppvuxen under midnattssol och i polarvintermörker, men lever sedan 23 år tillbaks i självvald exil i en småländsk Bullerby. Anser att en cykel är (nästan) allt en människa behöver för att bli lycklig. Med mitt ambassadörsskap vill jag visa på kamratskapen och värmen man möts i den här sporten. Och att man visst kan genomföra en Vätternrundan, även om man inte tror att man kan. Häng med mig på min resa.