Peja Lindholm är främst känd som curlingskipper. Nu ger han sig på den svenska Klassikern.
Meriterna talar för sig själva. Peja Lindholm är en av de främsta curlingskipprarna genom tiderna.
Artikel

Superskippern tar sig an nya utmaningar

2019-06-11

Han är maratonlöpare, förbundskapten och ett av de främsta curlingessen i svensk historia. Om allt går vägen kan Peja Lindholm snart också stoltsera med att ha genomfört En Svensk Klassiker. En utmaning han ger sig in i med parhästen från isen.

Som en av de mestmeriterade curling-skipprarna genom tiderna har Peja Lindholm lärt sig ett och annat om förberedelser. Det har han nytta av under det här året när han, tillsammans med kompisen och förre lagkamraten Magnus Swartling, ska genomföra En Svensk Klassiker.
    Men då läggs gamla meriter, bland annat tre OS-deltaganden, tre VM-guld och två EM-guld, vid sidan och mycket blir nytt.

Sedan den aktiva karriären lades på hyllan har han knappast legat på latsidan. Vid sidan om rollen som förbundskapten är det löpning som har fångat Pejas intresse.
    Men när Magnus Swartling kom med idén om att köra Vasaloppet hoppade han på – för utmaningens skull.
    – Vi började leta efter ingångar och jag fick kontakt med Anders Södergren som i sin tur kopplade ihop mig med En Svensk Klassiker-organisationen. Vi fick frågan om vi var sugna på att göra Klassikern, men sa nej, säger Peja Lindholm.

Då startade en övertalningskampanj. Som lyckades. Och det är någonting han än så länge inte har ångrat, även om det blev nio tunga mil mellan Sälen och Mora.
    – När vi tog beslutet blev vi faktiskt riktigt taggade. Jag fick ihop de rekommenderade 50 milen på skidor och körde några seedningslopp. Men bara dagarna innan Vasaloppet vurpade jag i isiga spår och gjorde illa min rygg. Så det blev i slutändan en riktig pina, säger han.
   
– Det kändes trots allt rätt så bra inför, även med ryggen. Men under loppet blev det tyngre. Det var tuffa förutsättningar och man fick kämpa för varje meter. De fem sista milen var jobbiga och med tre mil kvar kunde jag knappt ta ett staktag. Men jag visste trots allt att jag skulle ta mig i mål.

Våren har varit hektisk. Såväl dam- som herrlandslaget har tävlat om VM-medaljer i Danmark respektive Kanada och i efterhand kan vi räkna hem ett guld och ett silver. Väl hemma igen, sedan mitten av april, har curlingstenarna ersatts av en cykel.
    – Jag siktar på att hinna cykla 100 mil innan jag åker till Motala. Jag måste härda min kropp och knopp för att sitta på sadeln.
    – Hemma har jag en spinningcykel men jag har aldrig cyklat inför ett lopp. Egentligen tycker jag att cykling är rätt roligt och jag har relativt enkelt för att trampa jämfört mot att simma. Nu handlar det om att få tid i sadeln.

Vilka är förväntningarna inför Vätternrundan?
– Om du frågar mig vad en bra tid på Vätternrundan är kan jag inte avgöra om det är åtta eller tolv timmar. När jag springer maraton har jag tidsmål. Där vet jag vad jag går för, men nu har jag ingen aning. Och det är det som jag tycker är så häftigt. Vi får se hur kroppen reagerar. Jag räknar med både ups and downs och av alla Klassikermoment tror jag att det är cyklingen som kräver mest pannben.

Vad tar du med dig från din aktiva curlingkarriär till den här utmaningen?
– Väldigt mycket. Som skipper gäller det att hålla koncentrationen under en lång tid och det är en styrka jag har. Att finnas i nuet hela tiden. Det är lätt att tiden rinner på och att man inte är närvarande, men det borde inte vara något bekymmer för mig.
    – Sedan kräver disciplinerna mycket förberedelser i sig. Jag vet att det inte är en ”walk in the park”. Just förberedelser har jag alltid tagit på allvar.

Text: Johan Fransson
Foto: Privat


Peja Lindholm

Ålder: 49.
Bor: I Östersund.
Yrke: Förbundskapten och sportchef för curlinglandslagen.
Håller som främsta merit: ”Vi har vunnit både junior- och senior-VM. Det visar att vi har varit med på hela utvecklingstrappan. Det är få lag som har gjort.”
Dold talang: ”Jag är duktig på att skrämmas. Jag kan ligga en timme i badkaret och hoppas på att någon i familjen kommer in. Man ska inte slarva med förberedelserna – det tar jag med mig in i Klassikern.”