Halvvättern har aldrig varit så morgonpigg som i år.
Redan 07.00 startade loppet i Motala. Så tidigt har den här cykelfesten aldrig dragit i gång förut.
Knappt fyra timmar senare rullade det första gänget in under målskynket.
Allra först att återse Motala igen var snabbåkarna Patrik Jönsson, Jocke Bernström och Fredrik Hansen. Allra tre med Motala AIF som klubbadress. Trion såg oförskämt pigg ut efter 15 soliga mil. Att första starten i Halvvätterns tionde upplaga hade tidigarelagts en timme var inget bekymmer.
– Sju är helt okej. Det spelar ingen större roll. Man får gå upp en timme tidigare. Punkt slut, menar Patrik Jönsson glatt.
Men är benen med från första tramptaget?
– Det är väl möjligtvis det som utgör enda märkbara skillnaden i så fall. Man får försöka värma upp lite mer till Vadstena kan man säga. Men annars har det ingen betydelse, försäkrar han och konstaterar angående söndagens dos:
– Vi har varit ett jättebra gäng som dragit bra hela tiden. Medvind söderut. Lite motvind hem. Så visst. Det var lite kämpigt sista biten, men det var förhållandevis lätta vindar. Så det har funkat.
Jocke flikar in angående klungkörningen:
– Det var lite struligt fram till Omberg. Men sedan var vi ett bra gäng som hjälptes åt hela vägen. Det kan bli lite bökigt om gruppen är lite för stor. Men efter Omberg var vi åtta-tio stycken som hjälptes åt hela vägen ända till Motala. Då blev det lättare att hålla ordning.
För elitmotionärer som Patrik och Jocke är Halvvättern ofta generalrepetition inför Stora Vätternrundan och det stämmer den här gången också – åtminstone till hälften.
Patrik avstår nästa veckas utmaning, men Jocke ska åka.
– Nu är man inte jättesugen, men det blir kanske bra, garvar han obekymrat.
Hur obligatorisk är Halvvättern för er?
– Det är andra gången jag åker så jag är ingen regelbunden deltagare. Men jag tycker den är rolig. 15 mil är lite lagom. Fin bana och som, i dag, perfekta yttre förutsättningar. Soligt och härligt, summerar Jocke.
Patrik konstaterar för sin del:
– Det här är min nionde Halvvättern. Vi har försökt vara en MAIF-grupp som kommer först i mål. Sedan har vi kanske inte bästa tiden. Men att vara först är en liten drivfjäder. Det har varit en tradition kan man säga.
Text och Foto: Per Gustafsson
