Artikel

Ledarskribenten siktar mot ledartröjan

Alex Voronov är ledarskribenten som fann cyklingen under Vätternrundan, trappade upp träningen och nu satsar på en tävlingskarriär.
Stora målet under 2018 är veteran-SM till sommaren.
   – Ska man tävla kan man lika gärna tävla på SM, säger han.

Det som började med en cykeltur från Eskilstuna till Södertälje har via Vätternrundan, två småbarn och en elak sjukdom landat i en tävlingskarriär.
Då, när allt tog sin början i slutet av 2010, hade Alex Voronov just fyllt 35 år.
– Cykel är en idrott där man även högt upp i åldrarna hela tiden kan förbättra sig. Jag kan jämföra med innebandy som jag höll på med i tonåren. Efter tio års frånvaro började jag med det igen när jag var 30. Jag lyckades ta plats i laget men märkte snabbt att det inte höll. Det tog för mycket på leder och muskler med alla inbromsningar och snabba ryck. Men inom cykling kan du fortsätta att tävla och kanske även ge ungdomarna en match, säger han.

Cyklingen har med tiden blivit något av en livsstil för Alex. Den som följer honom på Twitter ser minst lika många inlägg om cykelnyheter som om politiska händelser.
– Jag tycker om att följa cykelvärlden och läsa om alla detaljer i cykelhistorien. För mig har det fallit sig naturligt, det handlar om en helhet, säger han och utvecklar:
– Cykelsporten är fascinerande. Det är en svår sport och tar tid att lära sig, men tar man sig tiden och är fokuserad kan man också få resultat. Det har tilltalat mig mycket.

Första Vätternrundan avklarades 2011, året efter var han inställd på att cykla men då föddes äldsta sonen bara några dagar före loppet. Det blev heller inget lopp 2013. Alex var anmäld men diagnosticerades med giftstruma och tvingades avbryta träningen. På två månader tappade han tio kilo.
– Det var allmänt elände och jag kunde inte träna på ett år. Sedan fick jag medicin som kunde balansera upp det och jag kunde börja cykla lugnt på hösten 2013. Därefter opererade jag bort sköldkörteln och kunde börja träna ordentligt. Så jag anmälde mig till Vätternrundan igen till 2014 med Eskilstuna IK.

Vad minns du från första Vätternrundan?
– Att det var jobbigt. Jag cyklade ensam med vinden en tredjedel av tiden och hakade ibland på olika grupper. Dessutom stannade jag länge i depåerna och kom i mål på 12.20.
– Jag hade inga mentala bilder i förväg men förstod så klart att 30 mil skulle bli långt. Däremot minns jag att stämningen var festlig vid starten. Jag startade på natten och det var lite speciellt eftersom jag aldrig hade cyklat på natten tidigare.

Senaste Vätternrundan genomförde Alex 2015. Därefter tog vinnarinstinkten över och han kände att det var dags för nya utmaningar. Det var så tävlingskarriären inleddes på allvar.
– Men det tog tid innan jag kom i gång eftersom vår andra son föddes 2016. Så den säsongen kunde jag inte tävla. 2017 var min första tävlingssäsong där jag i huvudsak har satsat på tempolopp. Tanken är att det blir en mer seriös satsning nästa år och jag ska även försöka få in lite mer resultat. Än så länge har jag inget direkt att skryta med, säger han.
– Det jag tilltalas av i tempo är att det är enkelt att sätta upp tydliga mål som går att arbeta mot. Du kör själv mot tiden och det är inte mycket annat att hålla reda på mer än sig själv och cyklingen. Tempolopp kommer att fortsätta vara prio för mig, samtidigt som jag vill fortsätta lära mig att cykla linjelopp på ett bra sätt.

Förutom tävlingsmomentet, vad är skillnaden mellan motionslopp och tävlingslopp?
– Generellt sett är det en högre nivå med mycket starkare cyklister på tävling. På ett linjelopp biter det till ordentligt vid tempoväxlingen och det var lite chockartat för mig i början. Så det har jag fått träna på. Det är inte så farligt att rulla med emellanåt, men sen måste man rycka ordentligt och det är något helt annat. Sedan är det allt runt omkring. Det räcker inte att bara vara med i starten utan du måste även positionera dig i klungan, skydda dig mot vind i kamp med andra, kunna ta kurvorna tekniskt rätt så att du spar energi. Men mycket av det där återstår för mig att upptäcka.

Alex Voronov är inte vilken ledarskribent som helst. Hans texter i Eskilstuna-Kuriren har fått stor uppmärksamhet genom åren och på Twitter har han över 8 600 följare. Efter ett års föräldraledighet är han tillbaka på redaktionen igen till våren.
Från att passa in träningen med föräldraledigheten ska den nu klämmas in mellan arbetspassen. Alex tränar fyra–fem gånger i veckan, under vintern främst distanspass med sin gamla hybridcykel eller med inomhustrainern.
– Det är ett pussel. Som det är nu med fyratimmarspassen blir det tidiga morgnar eller sena kvällar. På kvällen är det ut vid 19.30 och tillbaka vid midnatt. På trainern sitter jag när lille sonen sover tupplur. Det finns väldigt lite flexibilitet och vi är överens om fasta tider inom familjen. Det kräver mycket förståelse och planering, även från svärföräldrarna vars stöd är ovärderligt.

Varför gör du det här?
– För mig är det en motivationsfaktor att jag hela tiden kan förbättra mig. Den tid som jag lägger ner ska också leda till en utveckling och det finner jag i cykelsporten.

Du verkar ha en riktig vinnarskalle?
– Jag vill gärna tro att jag har det. Jag är nog ganska bra på att pina mig själv och bita ihop. Sedan gäller det att vara smart också, vilket jag inte alltid har varit. Jag testar mig fram med vad som fungerar och inte fungerar. Jag har förstått vikten av att ha en volym att stå på, så man kommer väl förberedd när säsongen närmar sig.

Text: Johan Larsson
Foto: Alex Boström


Alex Voronov

Född: 1975.
Bor: Eskilstuna.
Familj: Hustru, två barn.
Yrke: Politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren.
Klubb: Team Sméstan CK från Eskilstuna.
Intressen: ”På senare tid har jag börjat intressera mig för matlagning. Eftersom jag är gift med en smålänning har ostkakan blivit ett stort intresse och jag har bland annat gått med i Ostkakans vänner.”

2017-12-25