Artikel

Lasse Åberg: ”Stig-Helmer lärde mig att cykla”

2019-01-09

I reportageserien Jag och min cykel möter vi kända personer som berättar om sin relation till sin cykel och cykling i allmänhet. Den här gången har turen kommit till skådespelaren, musikern, designern, regissören … ja, mångsysslaren Lasse Åberg.


År 1963 syntes Lars Gunnar ”Lasse” Åberg på tv första gången i musikprogrammet Gitarren. Sedan dess har en av Sveriges mest omtyckta personer aldrig lämnat rampljuset. För många är han nog mest känd för sin roll som Stig-Helmer Olsson i Sällskapsresan-filmerna och bandmedlemmen Trazan Apansson i Electric Banana Band. Förutom skådespelare och musiker är han även grafisk designer, konstnär, filmregissör och manusförfattare.


Lasse Åberg

Ålder: 78.

Bor: Bålsta.

Familj: ”Fru, barn, barnbarn … och barnbarnsbarn har det blivit nu också.”

Relation till cykling: ”Jag cyklar varje dag. Jag har cykelavstånd till Åbergmuseet och har ingen bil, så för mig är den livsnödvändig. Som barn dröjde det länge tills jag fick min första cykel, de var så dyra när jag var liten. Men till slut köpte min pappa en begagnad, som blev stulen en vecka senare. Det var min morbror Stig-Helmer som lärde mig cykla. Han jobbade vid järnvägen och jag var så imponerad över att han kunde cykla – och dessutom leda en annan cykel samtidigt.”

Cykel: ”Nu har jag faktiskt fruns cykel. Det är en mountainbike, som heter CyclePro. En stadig och rätt lätt cykel. Jag har en egen mountainbike också, men den är så tung.”

Mitt favoritcykelställe: ”Östra Gotland, där vi har ett hus. Vi har en tremilsrunda där vi brukar cykla, med fikastopp på vägen. Det är inte så mycket backar och vacker natur.”

Cykelminne: ”Jag ställde upp i nån grej i Bålsta en gång och cyklade på en hög cykel. Det var ett lattjo äventyr. Det var ingen höghjuling, utan en ombyggd vanlig cykel. Sedan har jag några äventyrliga kompisar som lurade med mig till Cevennerna i södra Frankrike. Det var ingen större prestation, men kul.”

Då cyklar jag Vätternrundan: ”In my dreams, man är inte 75 längre.”

Text: Pierre Henriksson
Foto: Maria Östlin