Han har två OS-guld, två VM-guld och två Stanley Cup-titlar. Men det har också varit en karriär fylld av skador. Vägen tillbaka började alltid på en Monark i gymmet.
– Jag har cyklat många timmar på den cykeln och bandet har gått sönder några gånger, säger Peter ”Foppa” Forsberg till Cykla.
Det är fem år sedan som en av Sveriges största idrottare avslutade sin karriär. Då hade Peter Forsberg försökt sig på ännu en comeback med Colorado Avalanche i NHL, men det blev bara två matcher. Det 14 februari kom i stället beskedet att karriären var över.
Efter att ha levt med ishockey varje dag i över 25 år slutade han i princip att träna över en natt.
– Det vart nästan så, säger han på sin karaktäristiska ångermanländska och fortsätter:
– Jag kände att det hade ingått i de dagliga rutinerna sedan jag var 13–14 år och jag orkade inte hålla på längre. Men nu inför Mästarnas mästare fick jag tillbaka lite motivation. Det är ju ändå ett antal miljoner som tittar och då vill man inte åka dit och vara helt otränad. Så träningen hamnade lite längre upp på -prioriteringslistan.
Trots att karriären på isen är avslutad är Peter Forsberg fortfarande en firad idrottsstjärna. När SVT hade pressträff inför Mästarnas mästare var det Foppa som drog flest journalister till sig. Det var han som alla ville prata med, intervjua och filma.
Trots att det exempelvis stod en VM-bronsmedaljör i form av Kennet Andersson alldeles bredvid. Och trots att Foppa förmodligen inte är den mest vältränade av deltagarna under årets säsong.
Men han har något i sig som lyser av tävlingsinstinkt och jävlar anamma. Inför den första tävlingen nere i Spanien tog Foppa fem minuter helt för sig själv för att hitta den där glöden i ögonen som vi så ofta har sett i hockeyrinken.
Niklas Jihde, som tävlar i samma grupp, berättar hur det var att ha Foppa som motståndare.
– Det var han som drog in tävlingsinstinkten i tävlingen: Nu är det tävling på allvar, så håll käften, jag ska koncentrera mig.
I dag jobbar Peter Forsberg som biträdande General Manager i sin moderklubb Modo från Örnsköldsvik. Han beskriver sin form som ”sådär” och att han före Mästarnas mästare var ganska så slö. Sedan tränade han sex månader inför inspelningen – och blev slö igen.
– På något vis behöver jag ett mål för att komma igång med att träna – vilket jag nog inte är den enda i Sverige som behöver, säger han.
Varför slöar du till dig?
– Det är ju mycket vid sidan om med både barn och bolag. Har jag ingen riktig målsättning som gör att träningen prioriteras högre upp, blir det lätt att den biten plockas bort trots att den behövs. Men inför Mästarnas mästare tränade jag mycket.
Vad blev det då?
– För mig handlade det om att gå ner i vikt för att ens vara med på den här nivån. Jag är ganska trög i kroppen och väger väl dubbelt så mycket som vissa av deltagarna. Så det fokuserade jag på.
Lösningen blev mycket löpning. Under ett halvår sprang Foppa 6,5 kilometer 3–4 dagar i veckan. Plus 1–2 innebandymatcher. På många sätt en helt ny sorts träning för honom. Motivationen att bara sticka ut på en runda sådär helt apropå har nämligen aldrig funnits där.
Nu behövde han ett par hörlurar i öronen och en app för att kunna se hur mycket som han hade förbättrats.
– Det är svårt för mig att springa bara för springandets skull, jag måste ha något för mig själv som jag kan slå. Ett rekord som jag kan jaga. Jag har inte den kroppshyddan att jag kan njuta när jag springer, utan i stället måste jag kämpa hela vägen.
Karriären är välkänd. Genombrottet i Modo i början på 1990-talet, OS-straffen 1994 och en sagolik karriär i NHL mellan 1994 och 2011. Allt detta trots att han aldrig har varit någon träningsnarkoman.
– Jag är ganska dålig på att träna individuellt. Däremot har jag inga som helst problem att jaga en puck eller en boll. Det kan jag göra hur länge som helst utan att bli trött. Men att gå in i ett gym klockan åtta på morgonen har aldrig varit min specialitet. Jag är inte den som går upp halv fem på morgonen, äter fyra kilo gröt och springer en runda.
Samtidigt som Foppa har haft en sagolik karriär, har det också varit en karriär fylld av skador. Axel ur led, fotskada, hjärnskakningar och en ljumskskada som höll på att hålla honom borta från OS i Turin 2006. Dessutom sprack hans mjälte i en match mot Los Angeles Kings under NHL-slutspelet 2011. En skada som höll honom borta från hela grundserien året därefter.
– För varje gång som jag har opererats har det blivit allt jobbigare. När man har opererats sex gånger undrar man om det kommer att bli bra den sjunde gången. Då sitter man på cykeln och försöker drömma sig bort – kan jag komma till en OS-final om jag bara kommer igenom det här träningspasset? Ibland är man helt borta i tio minuter, säger han.
Det är på just en testcykel i gymmet som Peter Forsberg har hittat vägen tillbaka till isen efter skadeperioderna. En gammal Monark där han har tillbringat otaliga timmar och där bandet på hjulet gått sönder ett okänt antal gånger.
– Jag är ganska tung i kroppen och har därför inte velat springa så mycket med tanke på förslitningar på knäna. Men jag har cyklat otroligt mycket på testcykel och eftersom det var samma cykel varje sommar visste jag exakt var någonstans i träningen som jag befann mig, säger han.
Årets säsong av Mästarnas mästare på SVT är den åttonde i ordningen och i Peter Forsbergs grupp hittar vi bland annat Jörgen Persson, Hanna Marklund och Niklas Jihde. Just Jihde var lite lätt skräckslagen när han hörde namnen på sina kommande motståndare.
– Jag tänkte: Shit! Det är bara att titta på namnen så förstår man att det är väldigt många som fortfarande håller hög kvalitet. Det här är inte bara att åka ner och tjöta lite med Glenn Hysén. De som åker ner är förberedda och tränade för att vinna. Första gången som vi träffades sa vi till varandra att det här är dödens grupp och att det kommer att bli stenhårt. Så blev det också.
Hur är din tävlingsinstinkt?
– Den är bra och något som jag har levt på länge. Men jag märkte under Mästarnas mästare att alla andra deltagare är likadana. Mot kompisarna där hemma kan jag vinna på tävlingsinstinkten, men det kunde jag inte göra här.
Text: Johan Larsson
Foto: Janne Danielsson/SVT
Peter Forsberg
Född: 20 juli 1973.
Klubbar: Modo, Quebec Nordiques, Colorado Avalanche, Philadelphia Flyers, Nashville Predators.
Utmärkelser i urval: Invald i IIHF Hall of Fame 2013 och Hockey Hall of Fame 2014. Årets rookie i NHL 1995 (Calder Memorial Trophy), poängkung i NHL 2003 (Art Ross Trophy), mest värdefulla spelare i NHL 2003 (Hart Memorial Trophy), Guldpucken och Guldhjälmen 1993 och 1994.
Meriter i urval: OS-guld 1994 (Lille-hammer) och 2006 (Turin), VM-guld 1992 (Tjeckoslovakien) och 1998 (Schweiz), Stanley Cup-seger 1996 och 2001 (båda med Colorado Avalanche.
